s/y submissive

Amigo Yacht Club

2011-11-26T03:55:00.000-08:00

Dags igen för en snabbis in på min blogg. Efter en dels debatterande (med andra ord tjöt) på telefon mellan den käre "Doc" och undertecknad kom vi så överens om att starta Amigo Yacht Club.

Tja i vid första anblicken kanske inte så mycket förening men avsikten är att vi ska kunna bli en dylik och därmed få en massa vind i seglen för alla ägare, seglare och älskare av denna båtfamilj. Vår hemsida är under konstruktion och självfallet hoppas vi på engageman från alla er där ute.

se länk:

AMIGO YACHT CLUB

ide

2011-10-31T16:26:00.000-07:00

Så var det dags, tog mig ner till Vindö Camping i mina ögon tidigt på morgonen, hmm strax före 10 var jag på plats. Thomas dök upp kort efter och sen gick allt i en rasande fart. ´

"ole" startade vid första rycket i snöret och sen var det bara att puttra fram till kajkanten där stroppar lades under båten efter att masten lyfts av.

Bir för bit lyftes hon ur vattnet och avslöjade att den "fantastiska" bottenfärg som använts i våras, kanske lovade mer än den höll. Nåt kg baby blåmusslor hade bosatt sig på skrovets botten och lite annat smått och gott.

Nu låg s/y submissive åter på torra landbacken, på nära samma plats som hon hade förra vintern. Medan jag tömde henne på dynor, segel och annat bjäfs gick jag igenom vad som kommande vår faktiskt skulle vara nödvändigt att åtgärda. Vilket visade sig vara en hel del.

PÅ väg tillbaka till huset passade jag på att ta en titt på den övergivna Vindö 28an som finns en kilometer från vårt. har sedan två år tillbaka försökt få köpa henne, då första gången var hon i hyggligt skick, nu börjar efter två vintrar och ingen som helst täckning förfallet ta över totalt. Något som jag blir uppriktigt ledsen över. På mitten av 60-talet var denna båt en riktig Pärla bland segelbåtar på Västkusten. Snart kommer dock enbart ett fåtal beslag vara till nytta för någon och båten i övrigt kan agera vårbrasa.

Det känns verkligen beklämmande med alla dessa båtar som tycks övergivna av sina ägare. I ovanstående fall är det ett dödsbo som tror att båten är värd en förmögenhet. Men här på västkusten och troligen längs landets alla kuster kan man finna mängder av fina gamla träbåtar ja plastbåtar också som övergetts och därmed förfaller till ett skick där de knappast går att renovera.

En tendes inom gammelbåt världen tycks också vara en smitta som kommit från gammelbil världen. Där vi kan kalla honom Sven skaffat en gammal bil som han under en tid börjar renovera, för att sedan i brist på tid och kanske lust enbart låter stå uppställd. Allt med tanken att han ska renovera när han får tid.

På liknande sätt har jag funnit ett flertal sagolika båtar där renoveringen påbörjats för en mängd år sedan och sedan avstannat. Ofta är skadorna som ska åtgärdas ganska små, men som sagt jag har inte lust nu, jag ska fortsätta renovera sedan.

Tråkigt nog slutar det allt för ofta likt fallet med en gammal bekant till mig i Skåne. Han var samlare av gamla bilar, bodde i ett stort hus där han samlade en mängd bra att ha bildelar och annat. Vad man än var i behov av till sin gammelbil fanns hos denne man där du självfallet kunde köpa vad du sökte. Allt för tidigt avled denne man, varvid det ankom på dösboet att reda ut hans samlingar.

Samlingarna visade sig innehålla ett boningshus med två rymliga uthus proppfyllda med bildelar samt drygt 100 gammelbilar parkerade hos olika bekanta till honom i trakten. Dödsboet tänkte troligen att de hade ärvt en förmögenhet, men fick i slutändan betala dyrt för saneringen där de allra flesta bilarna och delar egentligen värda en förmögenhet gick til skrot.

Vad jag nu börjat se är att liknande börjat ske inom båtvärlden, hos de dom påbörjat renoveringen av en eller flera båtar och sedan av någon anledning stoppas projektet.

Att jag själv tillhör samma skrot och korn bevisas av min egen Vindö 28 som fortfarande ligger i det näramste orörd i vår trädgård i väntan på renovering..

Johnny

PS. Eftersom jag sett att det varit omkring 4000 besökare på min sida/ mina sidor vore det kul med en kommentar från er läsare. DS

Mer Höst

2011-10-28T03:37:00.000-07:00

Dags för den årliga depressionen, hösten är här och med den båtupptagning på allvar. Redan har det gjorts ett par försök som misslyckats. Därav följer följande svepskäl:

1-det är kallt o regnigt

2-det blåser för mycket

3-motorn vägrar

4-jag har inte lust alls, vägrar acceptera höstens ankomst.

Troligen stämde alla in denna höst. Ja det blåste och regnade och efter mitt lilla fysiska dilemma fick jag order på att lugna ned mig. Grundkravet för att jag skulle kunna flytta båten var i princip att motorn funkade prickfritt om nu inte vinden och vattenståndet låg rätt. Vid förra försöket att ta ut båten på öppet vatten misslyckades jag ju kapitalt då motorn lade av och vägrade starta vilket fick till följd att jag med vår båt drev in mot land.

Höstvinden är oftast i fel riktning, där båten ligger för boj är det mycket nära till grunt vatten speciellt vid lågvatten. Det gällde således att förbereda denna lilla utfärd på böljan blå minutiöst. Således kontaktades kusinbarn Calle för gast-assistans och denne fick uttryckliga order som sig bör om vad han skulle göra.

Motorn "ole-3" tog hem och servades då den drabbats av ett idag ofta förekommande problem. Ett dilemma om består i att dagens 2-takts olja har svårt att blanda sig med dagens bensin! Oljan hamnar därför i klumpar flytande i soppan och om en av dessa klumpar når förgasaren blir det tvärstopp. Förgasaren måste rengöras! Jag börjar nu få en viss vana vid detta arbete men det är inget man med glädje pysslar med med motorn hängande p åakterspegeln. Ett motormekarrum iordningställdes därför i vårt pannrum med motorrigg.

Calles första uppgift var att ösa Taxi-Ekan från vatten innan Rodd-Taxi-Captain Elisaabeth infann sig och fraktade oss till båten där "ole-3" monterades i aktern på båten. Efter att Gast Calle pumpat läns kölsvinet startades så "ole-3" utan minsta problem. Tamparna till bojen lossades och med 4 knop gled vi ut på böljan den blå.

Höstvädret var nästan lite varmt, havet låg som en blank spegel scenariet omkring oss var möjligen lite i grånyans men ändå som väntat sagolikt vackert.

Ett par av havets pizza-kryssare drog upp ordentligt med sjögång när de passerade. Deras Captains doldes någonstans i deras inre skyddade av rufftak och dyrbara heltäckande kapell. (måste vara lite som att köra 4-hjulig pizzaracer). En julle tuffade förbi oss på insidan och vann lätt på oss genom att den kunde smita mellan där det var allt för grunt för oss.

Slutligen var vi framme och självklart väntade där faster Mariann med sin blå Skoda för att forsla oss tillbaka till min bil. Sommarens båt äventyr var därmed slut, nu återstår att drömma om kommande seglatser på Världshaven.

Till sommarvädret 2011 -tack

till Elisabeth o Rune för boj-plats - TACK.

till Vindö Caping o Marin - tack.

PS, appropå gramatiska felaktigheter i mina texter bör från undertecknad blogg-författares sida påpekas att detta ryms inom så kallade konstnärliga egenheter. DS.

Höst - upptagning

2011-10-18T01:05:00.000-07:00

Så var det dags för årets trista begivenhet. Att segla vår båt från sin boj hos Elisabeth och Rune till Vindö Camping där hon ska gå i vinteride. Hm, allt väl så långt, med Calle till hjälp tog vi plats i båten. Ja Calle fick uppdraget att ro tillbaka Elisabeths eka.

Dessförinnan hade en viss mängd vatten pumpats ur kölsvinet och den trogne lille "ole" startats upp utan problem. Med densamme "ole! tryggt puttrande i aktern begav jag mig så föröver och lossade förtöjningarna vid trygga bojen.

I samma ögonblick stannade "ole"! Fanskapet stendog och vägrade starta med lite vind och strömmen drev båten mot land! Lerbotten gjorde att resan slutade så snart kölen tog emot botten och vi med andra ord befanns vara på grund ca 10 meter från bryggan.

Lyckligt nog hade nu Elisabeth infunnit sig för att bevittna skådespelet och med hennes assistans och hennes eka lyckades vi knyta fast en tamp vid bryggan. Därmed kunde vi dra båten loss och lägga till med vatten under kölen vid densamma.

Nu vidtog en mängd startförsök som alla misslyckades. Ett större syskon till "ole" hämtades i Elisabeths bod och fick ta plats i aktern. Bara för att efter en stund tas av igen, då även denna "ole" vägrade starta!

I detta läge var mina krafter slut och jag insåg att det var dags för undertecknad att ge upp och ta en ordentlig paus. Min "ole" lastades in i bilen och vår båt befann sig nu liggande tryggt vid bryggan. Avsikten var nu att på hemmaplan fixa motorn och göra ett nytt seglats försök nästa dag.

Det blev inte riktigt som jag tänkt, dock. Istället bogserades vår båt med Elisabeths eka som bogserare tillbaka till trygga bojen. Ett nytt försök ska nu göras så snart jag hittar en lucka i almenackan...

poff

Höst

2011-09-29T11:12:00.000-07:00

Så tycks hösten var här och med den kommer upptagning av vår båt. Något som troligen kommer att ske om någon vecka. Till denna vinter / vår har jag satt upp en mängd arbeten som skall göras på henne.

Då båtens orginal ruff insidor saknades när vi tog över båten har dessas existens hittills hamnat på prio-2 listan, nu är det dags att de flyttas i prioriteringen. Med andra ord ska ny plyfa inskaffas, monters och lackas för att sedan få hållare för nya gardiner.

Dynorna i förpiken kläddes med skinn som övriga dynor men behöver slutjusteras för att vara perfekta, detta jobb kan dock till stor del göras hemma i köket.

Skrovet skall slipas och målas, denna gång hoppas jag kunna sprutlackera hela skrovet i sin svarta kulör. Även överbyggnaden skall nu få känna av färgsprutan/penseln. Till detta kommer att jag efter ett par år med henne vill ha ett peke monterat i fören och kanske en rullgenua. det senare kommer dock på Prio-2 listan.

När detta jobb slutförts vilket troligen kommer ske i vår, är det enbart att längta efter sjösättningen år 2012.

"att segla eller..........."

2011-08-31T11:31:00.000-07:00

Ibland blir somrarna bara så konstiga. Fram till igår har vi varit ute med vår båt ynka 4 gånger men som sagt igår skulle detta repareras. Eftersom jag antogs befinna mig i Lysekil vid lunchtid idag for faen i hågen dock en smula sent på dagen.

Varför inte segla till Lysekil. Avsikten med besöket var en jobbintervju och jag visste redan tidigare att denna arbetsplats hade egen brygga, kaj mm.

Sagt och gjort en mängd bra att ha prylar plockades fram i all hast. Sovsäck, Lise-lotts goa fläskpannkaka, en termos kaffe, mera kaffe i lös vikt, bröd, kläder, bensin osv. Slutligen var allt inpackat i Forden och vi två (jag och Forden för min Älskade befinner sig i Fjollträsk) ner till Elisabeth o Rune.

En stunds konfererande med Elisabeth gjorde att jag plötsligt likt i Venedig hade en roddare som skulle ta mig ut till båten, och senare hem från den samma. Med allt ombord hissades så segel i hyfsad vind (2-3 ms) och s/y submissive med mig vid rodret gled iväg. Kunde nog ha gjort nåra knop. Störtförvånad en stund senare när jag inser att jag med en långkölad Amigo lyckas segla förbi en Maxi. Borde vara omöjligt i den svaga vinden.

Vinden tilltog och jag bara njöt av seglingen, alla jordens problem var som för andra seglare bortblåsta men inom mig önskade jag att min kära LL varit med. Några timmar passerade och jag var på ingång mot Malö Strömmar när jag insåg att den här lilla turen skulle ta en helsikes massa tid i anspråk. Just detta med tiden tillsammans med allt för dålig vind, gjorde att jag vände åter mot Söbben.

Med länsvind flöt hon på riktigt fort och när dyningar infann sig surfade vi en stund på vågorna i full fart. Med bojplats inom synhåll dog vinden ut totalt.

I lugn och ro kunde jag därför ta ned och packas samman seglen för att kort efter att jag lagt till vid bojen, se hur min Taxiroddare nu var på väg mot min bojplats.

Var kan man få dylik service månntro. Det var i alla fall skönt att komma in i stugvärmen igen efter en seglingsfylld eftermiddag.

delar av seglingen finns utlagda på Youtube. sök: "arksund" så lär ni läsare hitta rätt

fortsättning följer på min vanliga vardagsblogg.

http://www.master-gnurf.blogspot.com

segelturen video

Dyveka!

2011-04-30T02:34:00.000-07:00

Hur var det nu? Liten propp(dyveka) sakte synk, stor propp hurtig synk. I alla fall var det så i den första Göta Kanal filmen.

Nu handlade mera om sjösättning av vår Amigo 23a. Allt gick som väntat och plötsligt hängde hondär i två stabila stroppar framför trucken där Thomas skötte spakarna på ett ytterligt proffessionellt sätt (hur förbaskat många F - S -L ska det vara i det ordet).

Bit för bit närmades hon sig vattenytan för att till slut släppas loss från stropparna och trots helvetes scenariet med propparna sjönk hon inte. Nej istället vidtog montering av riggen samt justering av densamma. Efter en stunds idogt arbete var det klart så långt, nu vidtog att sätta dit storsegel och genua. Av gammal vana brukar jag ha storen lindad kring bommen och genuan liggande klar för att hissa på däcket. Fann trist nog en sön som var skadad på genuan så denna får jag ta hem och sy samman snarast.

Nya Amigo vimpeln är självfallet hissad och lyser upp!

Allt nog den 29 april 2011 sjösattes "S/Y submissive" vid Vindöns Marin & Camping. Idag ska hon seglas till sin hemma hamn hos Rune & Elisabeth.

Nedräkningen har börjat.

2011-04-27T13:28:00.001-07:00

Det är lätt att nu utbrista i ett "Äntligen", för på fredag är det så dags att fira in våren på allvar. S/Y submissive ska då sjösättas efter en vinters vila. Så mycket skulle ha hunnits med men har trist nog inte gjort det. Återstår att se vad som kan göras med henne efter sjösättningen. Förhoppningsvis en hel del, för brister finns.

Idag har jag slutligen monterat ett ny "köpe" motorfäste av den höj o sänkbara sorten. Efter lite strul med modifieringen av det kunde jag så montera det på akterspegeln. Hem en sväng och lite motorservice, sedan tillbaka till varvsområdet där motorn kunde sättas på plats. Nya fästet visade sig med en gång vara en succe. Ska därför bli skönt att kunna hissa upp motorn ur havet när den inte används.

Att båda relingslisterna fått varsin kyss, ska om möjligt åtgärdas under morgondagen. En del detaljer har varit med hem till huset där de slipats och lackats för att se fina ut. Med lite tur så blir det en första testsegling redan på lördag... HURRA!

äntligen det närmar sig

2011-04-26T13:13:00.000-07:00

Så har våren visat sig på Orust. Soleb skiner, det är 14 grader varmt i vattnet! Samtidigt har fan flugit i mig och jag har därmed hårdjobbat med vår fina båt. En båt som för bara ett par veckor sedan pga bristfällig täckning hade ett större isblock i kölsvinet. Detta är nu borta och efter att ha slitit med färgskrapan så ryggen gick ur led, har båten idag fått ny giftig bottenfärg med avsikt att västkustens undervattens fauna inte ska bosätta sig på skrovet.

Ny vattenlinje blev det också, nu återstår visserligen en del jobb med lackning av vissa delar i inredningen. Men det viktigaste lär vara att på fredag före Valborgsmässo afton ska hon återbördas till sitt rätta element - havet.

Trist nog står jag också för en del extraarbete. Elisabeth´s o Rune´s brygga som är vår båts viloplats har packat samman till följd av IS, med andra ord fruset vatten som blir så förbannat hårt och kallt att det inte ens går att bada i det. Nu har denna is dessutom misshandlat bryggan varför denna måste repareras. shit happens. Men som vanligt i denna hemma hamn bjud det på både trevligt sällskap och kaffe vid besöken.

Kalla Januari

2011-01-19T04:16:00.000-08:00

Ja så går sakta Januari emot sitt slut. Ett par dagars töväder har defenetivt gjort mig på bättre humör och någonstans i fjärran har jag kunnat skönja dagen S, som i sjösättning. För ett par veckor sedan var vi på Söbben och fann vår kära båt liggande tryggt men totalt översnöad på sin varvs plats.

Av någon anledning hade det kommit in vatten som frusit till is i kölsvinet. Ett problem som jag till nästa vinter lovat mig själv att lösa genom att täcka över båten betydligt bättre. Detta gjorde att jag tillbringade ett par timmar med att skotta bort snö och sedan ta ut batterierna som borde gjort i höstas. Nu står de i alla fall på laddning i vårt garage och ska förhoppningsvis klara den kommande sommaren.

Vid nästa besök på Orust ska således botten skrapas och slipas samt ny bottenfärg målas. I drömmarna kommer vi den här våren också hinna med att montera mahogonyplyfa som delar av inredningen i ruffsidan vid dess ventiler samt limma fast innertaket i ruffen. Skulle vi mot förmodan lyckas med detta uppsåt börjar vår båt slutligen att anta det utseende den en gång var tänkt att ha.

Ännu en oplanerad fas infann sig också här om dagen då jag fick meddelande om att vi åter var ägare till s/y brisa. Dess nuvarande ägare Finnen Thompa kan inte hämta henne då han fått stroke och troligen enl hans närmaste inte kommer att tillfriskna. Detta tyckter jag personligen var väldigt synd då Thompa visade sig vara en ytterst trevlig bekantskap.

Allt nog S/Y Brisa ska nu göras i ordning och sjösättas för att sedan förhoppningsvis kunna säljas med någon form av förtjänst. Pengar som Thompa med stor säkerhet behöver. Samtidigt innebär detta att min almenacka fylls till bredden av jobb kommande vår.

poff.

"EN SEGLARE VÄNTAR INTE PÅ RÄTT VIND, HAN LÄR SIG SEGLA"

Göta Kanal 2010

2010-12-22T05:27:00.001-08:00

Vi hade kommit till Juni månad när slutligen tamparna lossades vid RBK´s trygga brygga. Färden gick från Västerbron vidare i Mälaren till Södertälje och den första slussen.

Karta över den tänkta resan.

Lise-Lott agerar Navigations-officer.

Första etappmålet- Södertälje sluss

Första natten förtöjdes vid ett gammalt lastfartyg

på promenad i idylliska Trosa

Dags för den första slussningen i Mem

Nu inne i Göta Kanal

Ännu en natt tillbringades här i väntan på slussning

Pizza´n kunde vi tydligen inte avvara.

Tidig morgon med sovande LL

Kolla livs levande Arla- KOR

enl uppgift ett av landets mest fotograferade hotell.

Hotell Göta

Nu börjar Göta Älv och med den avsevärt större fartyg i vår närhet.

Göta Kanal passerad, nu är det trollhättan o Göta Älv.

Slutligen en liten videosnutt tagen med vår dig-kamera.

Kanal.

Ankomst till Göteborg skedde i kvällning med övernattning hos GKSS.

Morgonen efter tog den sista delen av vår resa vid. från Göteborg till Orust vilket skedde med seglens hjälp...

Lise-Lott o Johnny

skrivklåda

2010-11-13T13:29:00.000-08:00

Istället för att repetera det som jag redan skrivit lägger jag in en länk till min lite mer ospecade bloggsida. Detta eftersom det handlar om båtar.

http://www.master-gnurf.blogspot.com/

Gurkor o Höst på Söbben

2010-11-06T08:50:00.000-07:00

Slutligen dags för ännu en blogg, denna började redan samtidigt som Bokmässan i Göteborg dit min älskade Liselott skulle. Medan hon uppehöll sig i "lella London" passade undertecknad på att ta en tur till Tjörn och Mats Snickare. Som säkert andra redan upptäckt tidigare visade sig han vara en mångfacetterad herre. Faktum var och är att hans kontor faktiskt kunde varit Mitt, då vi tycktes dela en mängd olika intressen förutom detta med båtar.

Sålunda kom jag in på hans kontor där ena väggen var fylld modellbilar! Övriga väggar pryddes av artister, bilar, båtar och gitarrer!

Eftersom väggarna inte tycktes räcka till hade även taket prytts med souvenirer från ett par världsberömda band. The Spotnicks och The Shadows prydde med t-shirts taket.

Ute i verkstadshallen återfann jag en ägare och dennes Vindö 40 som vad jag kunde se fått utstå minst lika taskig behandling som vår Vindö 28. Misstänker att en mängd arbetstimmar kommer att behövas innan denna vackra båt återuppstår.

Gården av fylld med olika båtar i väntan på reparationer eller renoveringar. Ja några visade sig vara färdiga vilket var trevligt att se.

Inne i hallen återfanns denna julle som doftade av ny lack.

Så långt stämde intressebilden överens, men hu i helsike Mats kunde välja att köra en Zigenarexpress (MB) går utanpå mitt förstånd. Inte en mm ädelträ i den inte, enbart fotograferat trä överfört till plastdekorationer.

Vi har nu hunnit fram till November och ett nytt besök på Söbben, bla för upptagning av vår kära båt. Solen sken mysigt även om det kändes en smula småkallt när jag lossade förtöjningarna till bryggan och styrde henne över till den andra kajen där upptagningen skulle ske. Sedan styrde jag hem för att hämta lite assistans i form av min Älskade Liselott samt Calle (kusinbarn). När vi så kom åter till Marinan visade sig Tomas redan ha både riggat av båten samt lyft henne.

När vi anlände var han i full färd att avlägsna havets alla läckerheter i form av decimeterlånga Sjögurkor samt musslor som bosatt sig på vårt skrov. Medelst skrapa och högtryckstvätt rensades skrovet innan maskinen förde vår båt till sin p-plats.

Med S/Y Submissive liggande tryggt på land tog vi så oss an problemet att hämta hem vår lilla M/S Ding-e samt vår nyförvärvade Eka. Motorbåten innebar inga större problem, så snart den tömts på vatten. Problem uppstod dock med den stäveka som vi fått oss till skänks. Dels för att hon läcker vatten som ett såll, spruckna bord. Vilket gjorde att också när hon var tömd på allt lagrat vatten vägde hon bly. Bordläggningen hade sugit åt sig mängder vatten.

Allt nog slutligen fanns båda våra småbåtar på plats utanför huset. Slutet gott allting gott.

Självfallet kommer mera den dag andan faller på, för det lär den ju göra...

Vär tillbaka vid Marinan visade sig att Tomas redan riggat av samt lyft båten och nu var i full färd att skrapa och högtryckstvätta skrovet. Han meddelade även att vi nu hade Årsrekordet i storvuxna "SjöGurkor" och blåmusslor som funnit sin boplats.

Jösses jäklar så hennes botten såg ut, vilket i praktiken skulle innebära en förlust av mer än 1 knop troligen flera vid eventuell seglats. Vissa av gurkorna var över decimetern långa. All denna vegetation avslöjade att vi seglat alldeles åt helvete för lite denna sommar.

Logg-blogg snurr 2

2010-06-15T11:17:00.000-07:00

Dags för en liten fortsättning av vår resa.
resume/ Efter att ha lämnat RBKs trygga hamn stävade vi ju mot Södertälje för slusstning ut i stora havet.
Måndagen den 14 vaknade vi och fick styra emot Trosa då "OLE" kräver ett visst mått av oljeblandat. Sista biten kom turligt nog vinden och hjälpte oss att kryssa in till Trosa där vi shoppade bränsle till både OLE och till oss själva. Vår resa fortsatte så per OLE för att avslutats i Nävekvarns båtklubbs gästhamn. Här fanns nu ordentliga dushmöjligheter, dock glömde vi att köpa ett nytt ätligt bröd. Det som "kocken" serverade visade sig innehålla hårdtuggade partiklar, kan det ha varit torkade vivlar? hmm oätligt var det i alla fall.

Tisdag 15-de.
Solen väckte oss och följde oss när vi lämnade Nävekvarn i riktning mot Arkö. EFter en blandad tur med hälp av segel & OLE nådde vi så MEM och den första slussen i Göta Kanal. Efter att ha betalat en förmögenhet, nja snarare 2 fick vi så assistans i första slussen och var så på resa i Göta Kanal!
Här fortsatte resan och efter att ha slussat 3 ggr nådde vi den mycket pittorseska staden Söderköping 17,30.
Fick nu plats bland andra båtturister vid stadens gästbrygga. En promenad i stan med middag. Vårt promenerande avslutades med en tur till Statoil för fyllning av våra dunkar. OLE må vara en liten rackare på 6hk, men se soppa vill han ha. Satans Norrman!!!
Norge, Norge det är ett ruttet land, Norrmän, norrmän ett jävla rövarband....
Fylle glaset med Tulla
more och fortsätter aftonen utan blogg....
Hej hopp
PS foton lär dyka upp så snart vi träffar på ett kraftvärk...
Lise-Lott o Johnny

Loggboks snurr 1

2010-06-12T22:58:00.000-07:00

Väder/

grått o regnigt som men det verkar lätta. Omk 12 grader varmt o enl http://www.yr.no/ ca 4 m/s NV vind. Samma väderlekstjänst har lovat sol vid lunchtid...

Nyheterna på TV har just dragit igång med massor av bröllops-TV, det sjungs o visas kläder, mat och banne mig allt som kan användas i detta sammanhang. För vår del startar vår resa inom ett par timmar.

Kvar återstår nu att packa lite kläder och sedan åka ner till vår båt för avresan. Första delen blir turen genom "Grodhavet" till Södertälje där vi ska slussa ut för vidare seglats till Söderköping o Mem.

Ha det till nästa blogg-LOGG.

Lise-lott & Johnny (besättningen på S/Y submissive)

Segla ett absolut måste

2010-06-01T12:25:00.000-07:00

Ja nu var det ett tag sedan jag plitade ner lite här. Sedan sist har jag dock varit ute och seglat och under samma segling på "MINI-GRODHAVET" (Riddarfjärden) lyckades jag med att med kameran återspegla lite av denn lustfyllda tur i solskenet.

http://www.youtube.com/watch?v=ztanawVcjtQ
http://www.youtube.com/watch?v=Y-wGIpNiAFQ

två små seglingssnuttar i en Amgio 23-220

Det återstår nu en dryg vecka tills det är dags för avfärd med vår båt genom Göta Kanal till dess nya hemmahamn Söbben-Orust. Förhoppningsvis blir det massor av solsken och en riktigt fin seglats även om den till en stor del kommer att genomföras med hjälp av vår käre Ole Evinrude.

hopp o hej så länge.

"2 Maj, solsken 5ms"

2010-05-02T11:38:00.000-07:00

Dags igen, den här gången enbart i ett försök att visa en liten videosnutt. En av klubbens fina träbåtar togs ut på en liten tur på Grodhavet och visst såg det underbart ut. Tack vare den makalösa tekniken hos dagens digitalkameror kunde denna video-snutt spelas in. Förutom ett flertal fina bilder.

trist nog protesterarde datorprogrammet så det verkar inte bli någon videosnutt denna gång. Ska göra ett nytt försök snarast.

mitt försök att lägga in video här misslyckades kapitalt,men vill någon se den fina segelbåten på Riddarfjärden finns den nu på Youtube. söker man på "Arksund" lär den gå att finna....

Gör därför ett nytt försök och lägger in en länk...fingers crossed.

http://www.youtube.com/watch?v=NkaWb_gzddg

På YOUTUBE hade jag osmaken att kalla denna fina båt för skärgårdskryssare(hmmm) fel fel fel. Det visade sig att båten faktiskt kan kallas ett västkustbygge då den enl ägaren är byggd i OSLO,man skulle troligen därför hellre kalla den en minihavskryssare....

"SJÖSÄTTNING!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"

2010-04-24T11:32:00.000-07:00

Vintern är till ända, äntligen. Att få sova på morgonen är något jag gillar, oftast förbjudet skönt. Men som för andra innebär en sovmorgon att få sussa till 8,30. Pga min ålder brukar dock den samma ta ut sin rätt och tvinga mig att rusa upp ur bädden trots ett tillstånd av KOMA!

Denna vårdag vaknade jag dock av annan anledning, äntligen var det dags för sjösättning av vår och andra medlemmars båtar nere på RBK`s varv vid Ulvsunda. Något som fick mig att skynda på morgonrutinerna ytterligare. Strax efter 8 befann jag mig därför på klubbvarvet med bensin till "OLE" inskaffad i dunk. Vid denna min något sena ankomst hade redan ett flertal båtar fått känna av böljornas smekningar emot skroven.

Som en av de sista båtarna denna soliga vårdag lyfte så Benny med trucken vår båt och placerade den på slipen. Just detta att vi var bland de sista gjorde att jag fick chansen att plåta många av de andras båtar. Inte att förglömma byggvakternas kommentarer vid otaliga startförsök på sömniga utombordare. "HAN HAR INTE DEN RÄTTA KNYCKEN"! De flesta om än inte alla startade dock till slut. Vissa gjorde det dock inte.

En mängd bilder blev det i alla fall och dessa kan ses nedan. Vissa med text, andra utan. Vissa i färg och andra pga underliga knappar på kameran i en form av svart-vitt...

RBK´s ytterligt beläste "skeppare" såg lycklig ut,

tacka för det han boklåda flöt.

medan "Lord Nelson" ja kanske inte, men skeppare o gast på Hurleyn

förlitade sig på paddlar och ej "rätta knycken"

"Ja så var det detta med den "rätta knycken"

"Kaffe o krovkön var lika intensiv som kön till slipen!!!"

"Captain Jan" alias han med "Bogserbåten, han på Å... på g efter Körv!"

"Ja åså Jan Siewert som självklart var maximalt engagerad i sin telefon,

snarare än i sjösättningen"

Slutligen flöt även "Bertram"(kanske från en Hasse & Tage revy-Fingal)

RBK´s egen långbåts skeppare har krymt på längden o skaffat Folka,

här uppenbart glad över att hon flöt.

Lasses Nimbus flöt om än i black n white

Här var det vår BRISA nästan sjösatt pga HÖGVATTEN.

Vattenståndet var denna vår så högt att stora delar av varvsplanen var översvämmad.

Äntligen dags för vår s/y submissive att få komma i sjön

och låta sitt skrov smekas av böljorna.

Vår båt undkom sjösättning om än med vissa blessyrer av trist slag,

relingslisten kom i kläm och skadades på babord sida vilket gör att den behöver bytas!

Det visade sig att Hurley´ns kapare inte ville paddla till RBK hamn

varför han sökte bogseringsassistans.

Självfallet ställde undertecknad o submissive upp. Blir det båten i bärgarlön månn tro.

Framme i trygga hamnen stod min älskade LL(captain) o Leonella och väntade på oss.

Åter vår och på trygg hamnplats i väntan på sommarens segelturer.

Söndag / solen skiner vilket gör att efter vår pannkaks-lunch det blir en tur till RBK-hamn där riggen skall justeras och kanske, kanske det blir en liten segeltur på grodhavet som invigning av denna sommar.

"ÄNTLIGEN VÅR"

2010-04-22T07:12:00.000-07:00

Trots snöväder och annat var det enligt almenackan åter vår. Med andra ord snart dags för nya äventyr på böljorna. Ännu låg hon där på varvet översnöad. Många kommentarer hade fällts pga att jag inte som andra båtägare täckt henne med pressenningar. Detta visade sig negativt i så form att vatten stod upp till durkarna inne i båten. Något somd ock löste sig genom en effektiv pump. Ett inbrott hade gjort att en del verktyg fått fötter.

Nu var det i alla fall dags snart varför jag bland annat monterat ett nytt fall till storseglet (behövligt efter att det gamla gått av) samt en sprayhood. Vet ännu inte om nyttan av densamma men har jag nu fått tag på en kan jag lika gärna använda den på båten.

Idag väntar ett klubbmöte i afton och på lördag skall vår båt åter få känna havet under sig. Med andra ord dags för sjösättning.

RBK 90 år!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2010-03-21T08:20:00.000-07:00

Börjar våren nu? Det är Vårdagsjämningen och våren ska enl almenackan vara här. Men var fan tog den egentligen vägen? Tja RBKs 90 års jubileum kan kanske tolkas som ett vårtecken.

"The Long Lost Boy´s" samt ett par RBK linslusar.

Stllmästaregården invaderades så av RBKs medlemmar på mer eller mindre direkt anmaning av RBKs officiella "Party organisers". Två av dessa uppklädda till tänderna(skulle kanske delta i någon välregiserad seglarfars från 30-talet) fanns på plats i entren och bokade av gästerna.

Någon form av flytande starter serverades innan vi tog plats vid borden för att avnjuta middagen-hmm supe´n.

"Fler RBK medlemmar dre flesta av mig av okänd arat o härkomst"

I ena ringhörnan hyggligt väl förtöjda återfanns "The Lost Boys" som gjorde sitt i att traktera ett flertal olika instrument. (ska vi låna gurorna och köra en av våra låtar? var Jannes kommentar över bordet).

"fler RBKare av samma sort"

Förrätt/ SKAGENRÖRA med toast och LÄTTRÖKTA RÄK!! Otroligt gott, banne mig underbart men varför i helvete kalla det Toast Skagen, när den naturliga räksmaken delvis trollats bort.

"Ännu fler"
Varmrätt/ Hmmm Pappa Nisses svampsås med Mamma Elsas kalvstek.

"för mig känd Bogserare-Janne med Mö"

Dessert/ skitgod gegga med glass och hallon och chocklad i kopp. Geggan o Chockladen togs snabbt över av mina resp bordsdamer, medan hallonsylten inmundigades av undertecknad.

Hmmm med anra ord en på et hela taget mycket god middag med för mig vissa frågetecken...

"Ordf Thomas" vältalig som vanligt.

Det var så dags för Thomas Ordf att hålla tal, med eloger till höger och vänster(läs styrbord o babord).

"Mitt Hjärtas DAM"

s/y brisa - yamaha

2009-10-18T13:48:00.000-07:00

Dags att kryssa med goda vänner till Helsinki. Eftersom jag aldrig varit i detta grannlands huvudstad såg jag självfallet fram emot detta. Ja det gjorde Lise-Lott självfallet också. Efter en längre tids mailande med "Tompa" of Helsinki blev det slutligen bestämt att denne man skulle överta vår Västbris. S/Y Brisa skulle byta inte enbart hemmahamn utan också hemmaland. Med andra ord skulle hon i fortsättningen segla under finsk flagga.

Så där steg vi av Ketchuplines färja Gabriella i Helsinki och på kajen stod en taxi och väntade oss. Bakom ratten återfanns Tompa! Som omedelbart körde oss till sin hemadress där vi fick beskåda bytesobjektet.

EN Motorcykel av märke Yamaha FJ1200. Cykeln var blank och svart som natten, dessutom verkade den fungera nästan perfekt med endast mindre reparationer i antågande.

Efter några timmars flanerande i Helsinki, med uppehåll för fika och besök i ett flertal butiker var det så dags för mig att åter möta denne Tompa. Han hade lovat att leverera motorcykeln vid färjan så vi kunde ta med den hem.

På utsatt klockslag dök han så upp och drog sin sista repa på hojen innan det var dags för mig att ta över och köra in i kön till färjan. Regnet och kylan tillhörde otrevligheterna men till slut var vi båda ombord.

Kvällen ägnades ombord på färjan till god mat och dans innan det var dags att koja. Med morgonen kom så återkomsten till Sthlm. I god tid gick jag ner till bildäck bara för att finna att Yamman inte alls ville starta. Batteriet var TOMT. Dessutom hade kopplingen lagt av.

Startkablar löste det ena av dessa problem medan det andra skapade större problem som dock slutligen löste sig. Fick lite knuffhjälp och sedan var jag på rull med den stora motorcykeln. redan vi första stoppljuset(rött) infann sig problem som löste genom att jag helt sonika negligerade detta och försiktigt körde emot rött.

Resten av resan genom staden gick smärtfritt och på grön zon fram till att cykeln parkerades utanför vårt hus.

slutet gott allting gott. Inom ett par veckor lär så Tompa dyka upp och med egna ögon se vad han fått som inbyte på sin fina motorcykel. Det är bara för mig att hoppas att han blir lika nöjd som jag är....

Till våren räknar jag dock med att kunna sälja hojen som är allt för dyrbar och stor för att passa undertecknad.

poff

"Höst-kyla-depressioner-vinter-kallt-fy"

2009-10-15T14:24:00.000-07:00

Så var det åter dags för några rader svammel om våra båtar och s/y submissive i huvudsak.

Förra helgen var det så dags, tidigt på morgonen dagen före anlände undertecknad ensam till RBK´s eminenta hamn. En hamn som redan decimerats på ett stort antal båtar. Dimman låg som ett megatjockt duntäcke över fjärden, däcket och sittbrunnens teak durkar var fuktiga. En koll i Ole´s tankar påvisade viss brist på bränsle, varvid jag med dunk i handen tog mig till Preem macken. Denna mack ståtar med vad jag som koffein-addict anser vara ett underbart gott kaffe.

Just denna dag fick de förutom den obligatoriska kaffemuggen (med kaffe) också sälja ett par liter bensin. Väl tillbaka vid båten hade dimman lättat avsevärt. Tanken fylldes och Ole startade lydigt på andra rycket.

Vattnet låg som en spegel och det var kallt som fan när vi stävade ut från sommarens trygga hamn på väg mot det okända. Denna arla morgon var jag och s/y submissive nästan ensamma på sjön. En motorbåt kom med hög fart emot mig och skapade en mängd onödigt stora vågor, vi var ju ensamma så han hade kunna gira ett par grader alt sänkt farten en smula.

En ketchriggad seglebåt på omkring 35ft sen var det slut på sjöfararna denna morgon.

Anlände så till Ulvsunda och lade till vid bryggan. Nu var det mast och rigg som skulle monteras ned innan morgondagens upptagning.

Fick aktiv hjälp av en skånsk seglarkollega vilket gjorde det hela enkelt och smärtfritt.

De ligger där sida vid sida som om det var en kyrkogård, ytterst deprimerande i mina ögon. Samtidigt har båtupptagningen denna höst inneburit mera jobb för undertecknad. Lasse var som väntat först på plan med sin Nimbus som åter fick ett axelbrott samt behövde konserveras inför vinterns fasor.

En negligerad Brunette ska få viss omvårdnad efter en liten diskussion med dess Kapten.

Ja så dök då ytterligare en båt i vårt rederi, som tycks växa så det knakar. Avsikten var att på sikt finna en "dinge" (mindre roddbåt lämplig att ta sig ut till bojliggande segelbåt).

Hmm nu blev det inte riktigt så, istället kunde jag efter att ha assisterat en Cheva ägare inkassera en mycket liten sportbåt gjorde förutombordare modell 20-40 hkr. Kanske kan den funka som dinge, vem vet innan vi testat.

Hade redan tidigare kollat just den båten, och fallit på designen av ratten. Den är bara så cult-cool. Återstår att se vad som gömmer sig för underliga båtkvaliteter under all skit och smuts.

mer om denna lilla båt kommer.

I morgon ska vi ut på Oceanen och segla till fjärran land på en kryssning. Suomi skall visst landet heta, vad nu detta kan innebära. Har hört talas om att det ska handla om Vodka, Knivar och....

back to the future, eller tvärt om

2009-09-28T01:22:00.000-07:00

"Capatin MATS"- "s/y macelina" fick lämna trygga bryggan och känna av böljorna o vinden (den senare var det inte mycket bevänt med dock) under en kort segeltur denna sommar.

"s/y submissive" ligger stilla vid bryggan. Det tycks som om ingen brytt sig om henne på evigheter och nu är hösten i antågande. Något som blev tydligt i och med att klubben anmodade sina medlemmar att sluta upp kring städdagen på varvet. En mängd RBK-medlemmar fanns på plats och röjde upp planen efter bästa förmåga. Mängder av skrämp slängdes i en kontainer men samtidigt var det lite av Martin Ljungs sång/monolog. citat: en del var prima virke, det lade jag för mig.

Med andra ord dök sakleteraren upp i flera av oss, undertecknad inräknad som plötsligt fann sig vara ägare till en rejäl grind i galvaniserat stål. Annan medlem lade beslag på ett tvättråg! I mitt fall innebar detta lån av Kenneth´s båtkärra för vidare transport av grinden till Söbben/Orust där den ska monteras upp under kommande sommar.

RBK´s medlemmar i full färd att städa varvsområdet, tja eller stå i fika kö.

Höll just på att glömma den låda som Janne så vänligt upplyste undertecknad om. En trälåda med namnet "MY" målad på ovansidan. Tidigare medlemen Kosty Hallquist hade tillverkat denna och fyllt den med saker som han använde till sin båt "S/Y MY" en Amigo 23,a. Nu kunde den i min ägo fortsätta sitt liv som pryllåda till just en Amigo-båt.

I lådan åerfanns väl inoljade stödplattor till en ställning, målarburkar, penslar, oljekanna och lite annat smått och gott. Allt i en perfekt ordning. Önskar att prylarna kunde berätta vad som skett genom åren. Alldeles säkert finns det en och annan skröna. Tack!

Måste lägga in bilden från en solig dag på RBK´s ljugar-veranda/ponton.

I RBK´s hamn har redan flera av "s/y submissives" grannar flyttat till sitt vinterhotell vid Ulvsunda. Solen skiner men vinden är inte längre så där härligt varm och skön. Ska hon ännu en gång denna säsong få glida ut på öppet vatten och känna hur seglen fylls av vinden.

Ibland går tidenf fort och bromsarna tycks saknas, efter en trög start ökade farten betydligt vilket gjorde att vi för en dryg vecka sedan fann oss vara innehavare av ett alldeles eget litet paradis. Placerat omkring 200 meter från en vacker vik på Orust. Något som stört våra för den gångna sommaren planerade segelturer men även förändrat kommande utflykter med vår Amigo.

"paradiset" mao Söbben!!

Inför kommande sommar har vi därför tänkt att "s/y submissive" ska få en ny hemmahamn, endast 2 km från den plats där hon och hennes systrar föddes på Carl Anderssons ritbord. Där i viken ska hon kunna finna vila vid en boj som skall vara hennes nya hemmahamn.

I och med detta kommer en om inte långsegling så i alla fall en "kort" långsegling att äga rum under försommaren 2010, då hon skall seglas från RBK´s trygga hamn vidare ner längs kusten för att fortsätta upp till Orust. En segling som troligen kommer ta ett par veckor i anspråk. Men självfallet kommer bli intressanta.

Vår senaste vecka har inneburit en massa trädgårdsarbete just på Söbben, en del av det för att vi ska kunna lägga upp vår Vindö 28 i trädgården. För närvarande finnes ett antal kubikmeter ved lagrad just där Vindön skall placeras, denna ska därför flyttas till ett av fastighetens övriga vedförråd (3 st).

Även hon fick ett besök där hela sorgligheten (Vindön) kollades av lite mera noggrannt denna gång. Klart står att övre borden på båda sidor behöver bytas ut, akterdäcket har klara likheter med ett vått läskpapper eller varför inte toapapper(mjukt ruttet). Sittbrunnsluckorna lämnar mycket att önska, men i övrigt tycker i alla fall jag att det inte ser så allvarligt ut. Jo just det masten i trä tycks ha gått hädan där den legat lagrad på Vindö-marin. Trist men ett faktum som gör att en ny mast och rigg måste anskaffas.

Under vår västkusttur hann vi även göra ett besök i Göteborgs skärgård och därmed sagt Öckerö-Hönö. Det var ju här som Amgiobåtarna byggdes av min far. Där det huvudsakliga varvet en gång låg, finns numera ett kurscentrum ägt av Missionsförbundet. Ja de har faktiskt haft den goda smaken att även ha en gästhamn där. Alla de gamla varvsbyggnaderna revs för länge sedan.

Min fars verksamhet flyttade så till Hönö-Röd. Skylten hängdes upp. På detta gamla varv byggdes troligen inga eller ett fåtal Amigo båtar, men här byggdes istället ett antal mindre fiskebåtar kallade "Arksund 30-31-32" . Hur många av dessa båtar som byggdes har jag dock ännu ingen aning om, efterforskningarna fortsätter dock.

Vid pappas död såldes verksamheten till en av hans gubbar som dock för en tid sedan sålde magasinet vidare. Skylten hängde dock kvar vid vårt besök, och efter samtal med nuvarande ägaren stod det klart att jag skulle få överta denna gamla skylt som ett kalla det sista minne av min far.

"mer bloggande på Grodhavet"

2009-08-24T14:00:00.000-07:00

21 aug

Ja så var det fredag och till denna dag hade SMHI lovat underbart soligt väder. Nu är det defenetivt så att någon av oss snabbast möjligt borde skrota denna myndighet då de ALLTID berättar om vädret som inte ska bli verklighet utan någon helt annan skröna. Hur vi än tittade ut genom vårt lägehetsfönster såg vi inte annat än trist grått regnigt väder så långt ögat nu nådde över hustaken. Efter ett besök hos vår båt vid Rålis beslöt vi att stanna hemma och sura över den uteblivna fina helgen.

Med lördagen kom just det väder SMHI inte lovat oss, grått, regn o trist i största allmänhet. Värmeböljan visade sig vad jag förstod bestå i bränder utanför Athen i Grekland och hade föga med Stockholms skärgård o Grodhavet att göra. Sent omsider dök dock solen upp och vi skyndade oss ner till Rålis.

Snart hade vi lossat tamparna och var på väg ut på Grodhavet s/y submissive´s för riktades mot Jungfruholmen. Vårt senaste besök hos Göta Segelsällskap hade gett mersmak så detta blev vårt etappmål.

// Göta Segel Sällskap - ståtar med fin klubbhus vägg där till och med en halvnaken dam har sin plats//

Väl anlända höll solen på att gå ner som Kapten på skutan beställdes middag. Det blev en kulinarisk smakupplevelse bestående av "Sweet patatoes and genuine Swedish meatballs" till denna supe serverades vitt vin.

Snart hade vi intagit kojerna ombord, men hade en smula svårt att somna då temperaturen inne i vår ruff inte var riktigt angenäm. slutligen övertog dock tröttheten. poff....

Vi hade somnat i förhoppningen att söndagen skulle bli vacker och det blev den! s/y submissive styrde åter ut på Grodhavet nu i en annan rutt än den vi oftast tagit, vi styrde mot RBKs varv vid Ulvsunda och fick därmed chansen att se en ny del av Grodhavet.

Stenkajen från anno datsumal, fritidsbåthamnar, varvsområden blandade med natur av det yviga slaget och i bakgrunden dessa förbannade HÖGHUS. Tja kontrasterna var stora och vidare analys av detta sceneri går utanpå mitt förstånd.

// flytande vrak utan motor av okänt fabrikat//

Dags för ännu en kulinarisk smakupplevelse i form av "Sweet potatoes and fish-balls" serverat med det vita vinet som fanns kvar i Låddan! Mumma den saken e klar där vi låg vid stenkajen och beundrade utsikten omkring oss. Allt från lyxbåtar till flytande vrak fanns att betrakta, ja och så de där jäkla höghusen förståss.

// eftermaten paus vid stenkaj//

Vi lade sålunda mätta och belåtna ut från kaj och styrde fören hemåt, bara för att efter en timmas seglats väckas av en ilsken telefonsignal.

Hjälp vi har fått bensinstopp innan Västerbron på väg hem, sa Brittmarie o Björn. Redan när jag såg deras namn på min telefondisplay befarade jag att något gått sönder på deras båt. Men så var inte fallet. För att komma fram fortare startades därför vår trogne "OLE" och snart var vi framme vid de nödställda och kunde förse dem med det dyrbara svråfunna bränslet till som skulle få deras båt att ta dem till vår trygga hemmahamn.

Strax efter inkom även vi, bara för att se en Kapten Mats skynda över bryggorna. Akter om oss låg ett grått täcke på himlen. Hmmm. Ett par timmar senare återsåg vi Kapten Mats och hans besättning då de lagt till vid bryggan.

// Kapten Mats stävar in mot kaj//

-Det började regna var hans kommentar!

För egen del hade vi planerat en liten kräftskiva vid Rålis men regnet fick oss att snabbt revidera denna planering och istället besluta om kräftskiva i hemmets lugna vrå.

En skön helg var slut trots SMHI´s blunder.

Vad de än lovat sken solen på måndagen, för vår del innebar det jobb. I mitt fall avhämtande av renoverad startmotor till en båtkund, besök hos Biltema på Värmdö ( enda Biltema jag hittar till i Sthlm med omnejd frånräknat den i Uppsala). Slutfasen på Aston mekandet gjordes och efter detta var det äntligen dags för besök på Rålis.

På vägen dit hämtades Liselott från hennes jobb. Ja just var en snabbis hos "Trassel och Tråg" eller hmmm Tackel & Tåg på Skeppsholmen där en beg länspump shoppades. På plats i vår båt visade sig självfallet denna pump ha gett upp livet för år sedan. Istället tog jag itu med Brittmaries båt igen och inte att förglömma en rejäl titt på Lasses bolmande Ebersprächer. den bolmade när jag lämnade båten också.

Så bar det av hemåt med diverse "umligtung" en av dem till Djurgården där startmotorn avlämnades till Herr Erik, för aftonen klädd i bomullspyjamas av tidigt snitt, men ändock leende. Vår hemresa fortsatte så ut till Segelsällskapet Vikings varvsområde.

-Se där ligger en Amigo 23a!!! Förvåningen blandad med glädje var total. Där låg en vinröd A23 till synes övergiven. Självfallet gjorde min nyfikenhet att jag olovandes tog mig ombord för att kika på "orginalgardinerna" men också för att finna ett svar på vem ägaren var. Båda dessa genomfördes och en stund senare hade jag glädjen att prata med Gunnar som varit medlem i detta segelsällskap sedan 1961. Nu hade han pga av sjukdom inte kunna sätta båten i sjön denna sommar och hans son visade inga tecken på att vilja segla henne. Lovade i alla fall att se till henne under kommande vecka. Mer om denna Amigo 23 och hennes ägare som nu var 74 och hade seglat sedan han var barn kommer med stor säkerhet i denna blogg.

//Amigo 23-323 (mao en av de sista 50 som byggdes)//

Nu som Bert- tack och hej leverpastej...

vi seglar till Birka! vi seglar till Birka!

2009-07-27T00:22:00.000-07:00

Innan följande ägde rum hade vi besök av "captains" dotter, som visade på stor uppfinnings-rikedom i fråga om "fiskmås-skydd"

Ja så var det dags för vårt tredje, eller var det möjligen fjärde försök att segla till Birka. Denna stad - plats från Vikingatiden som sägs vara så fantastisk och under denna tid den största i hela Europa! Denna gång bestämde vi oss för att starta tidigt från vår hemmahamn.

Begreppet tidigt går dock att disskutera då vi släppte tamparna till vår bryggplats strax efter lunch och begav oss iväg in i Grodhavet. Solen trängde genom molnen och gav oss tillsammans med en frisk vind perfekt seglingsväder, vår "ole" skulle inte behöva komma i bruk i allt för hög omfattning.

Så vi seglade med vinden i perfekta krysslag, vi seglade och seglade. Passerade en mängd fina "jag vill ha hus" längs stränderna. Utsikten från vår båt var som vanligt fantastisk. Vi passerade andra båtar ( men inte många) vi blev passerade av både motor och andra segelbåtar. (Satans fartdårar!).

Vinden tilltog och avtog som brukligt på Grodhavet. När vi så blev omseglade av en nästan stilla liggande IF var måttet rågat ansåg jag. (Båten ifråga återfanns senare ink skeppskatt på Birka). Vilket fick till följd att jag gick fram på däck, lossade focken och satte vår genua på plats. "captain" fick i nästa sekund panik då vinden återvände och slet tag i seglen på ett oväntat och kraftigt sätt.

Genuan togs ner snabbare än den kommit på plats, focken upp och vinden avtog åter! Som genom ett smärre mirakel seglade vi nu vidare i god vind mot Björkö - Birka utan vidare missöden.

"captain" har kommit över problemen med att tända gasolköket varför vi fick en god middag med köttbullar o potatis. Det e fanken vad maten smakar bra till sjöss, till och med burkmat får en kulinarisk prägel.

Efter 9 timmars segling lade vi så till i Birkas Gästhamn bland ett 20-tal andra flytetyg. Det var kväll, ett mindre regnväder och kalla vindar hade också besökt oss varför vi kände oss lite frusna när vi tog en första promenad på ön.

Dags att krypa till kojs. Vinden var fortfarande god vilket fick vår båt att guppa upp och ned på böljorna som en liten kork.

P1 gav oss chansen (som vi tog) att lyssna på Morgan Allings sommarprogram i repris. En riktig Radio-höjdare som gav oss inblick i dennes klart intressanta liv ur olika perspektiv. Tack Morgan!

Guppandet gjorde att ett knirkande-gnällande ljud uppstod som gjorde det svårt för oss (trots att vi nu var ordentligt trötta) att somna.

Det blev morgon på Birka, frukosten av njöts i sittbrunnen på vår båt med gästande andhonor. Underligt egentligen - först fanns där bara en enda men när frukosten var till ända fanns där 5-6 hungriga änder simmande runt vår båt. Har de ett hemligt språk där de ropar ut -Kom det finns mat här!

Vid 11-tiden ankom passagerarbåten och därmed kunde vi följa med på en sightseeing. En klart kunnig och underhållande guide visade oss runt bland gravkullar, utgrävningar och annat på Birka. Berättade och påstod att Vikingarna minsann inte alls haft hjälmar med stora horn på. Var han nu fått detta från?!

En fika på restaurangen innan vi lossade tamparna och lättade ankar( drog upp draggen) för resan hem. En resa som jag ansåg borde gå ganska snabbt.

Vid 1-tiden var vi på väg och så snart vi rundat Björkö kunde vi länsa med god vind hemåt. Vid flera tillfällen tror jag vi var uppe i den fantastiska farten av 6-7 knop. Genuan var uppe och segling kändes verkligen underbar. "captain" fixade Fiskbullar, Potatis o Äggsås i byssan som visade sig vara helt i klass med föregående dags middag. Solen visade sig inte riktigt lika ihärdigt som under lördagen, men "captain" passade ändå på att sola en stund i mer passande klädsel.

Jag kan med visst fog säga att genom denna Birka seglats blev vår fina Amigo 23- s/y submissive invigd på riktigt. "captain" fann stor glädje i att anta sin Riktiga roll i vårt liv.

Efter en 6 timmar lång segling knöt vi så fast snörena till vår båt vid Rålis trygga brygga. På parkeringen väntade vår "nyss-shoppade "Jeep Cherokee" nu efter tre dagars jobb reparerad. Vid inköpet kokade den vilt, men tog sig ändå från Märsta till Östermalm. Nu stod den där och väntade med ny toppackning. (tack för hjälpen - Anders). Ett nytt mindre vattenläckage upptäcktes dock under hemresan, något som står på kommande veckans "att fixa lista".

"captain" somnade under tiden dessa rader präntades totalt uttröttad.

Hej hopp.....

Vind i seglen

2009-07-19T01:57:00.000-07:00

17 juli.

Morgonstress för resa till Kapellskär där "captains" dotter med väninna skulle avlämnas för vidare färd ut på Världshaven till Åland. Självfallet var vi sena vilket gjorde att de två unga damerna i det sk baksätet på S´n fick uppleva FULL STORM på resan dit. Fram kom vi i alla fall och återresan företogs på det äldre vägnätet. Vi fann färjan till Ljusterö och passade på att utforska denna ö, dess sevärdheter samt ett båtvarv där innehavaren gav oss en sight seeingtur bland ännu på land liggande flytetyg.

"captain" hann på en annan marina finna en gul Amigo 23a vid namn s/y Lisbeth. Vi styrde så vidare hemåt med avsikt att ta oss ut på böljorna för en mindre eller större segeltur.

Exklusiv vedhög modell Vindö-28

Sedan förra bloggen har vi kikat efter fler hus i Bohuslän (utan resultat) samt blivit ägare till en exklusiv brädhög i äkta Honduras-mahogny även kallad Vindö 28! Nu är det dock inte vilken Vindöbåt som helst utan nummer-1! Den båt som agerade plugg/form för kommande båtar med glasfiberskrov. Båten ärvdes av min kusin och har sedan befunnit sig på land, utsatt för väder och vind i dryga 10 år. Då hon slutligen insåg att hon var i total avsaknad av resurser att renovera båten blev den vår emot bortforslingskostnaden.

Min förhoppning är att hon inom 4-5 år skall kunna återbördas till sitt rätta element-havet.

Solsken över Rålis, en liten men ändock en vind lossade tamparna från vår trygga brygga. Med HmanKapten Mats o dam i Bryssel tog undertecknad saken i egna händer i brist på p-platser och parkerade "S´n" på en av de tre platser som reserverats för hamnpersonalen.

Vi seglar dit vinden för oss, efter att ha provianterat var vi så ute på böljorna. Mälaren skulle utforskas med hjälp av nyförskaffat sjökort över detta gigantiska Hav. "Grodhavet" var dagen och det fina vädret till ära fyllt av segel och motorbåtar.

Det senare har visat sig vara ett otyg som jag ej upplevet på västkusten. (kan dock förekomma även där nu för tiden).

Dagens snabbgående motorbåtar har en kombination av motorstyrka och skrovform som gör att de drar upp gigantiska svallvågor. Detta då de körs i ett fartregister mellan 5 o 20 knop. Under och över denna hastighet vållar de föga problem, men i den drar de upp sjö som får andra flytetyg att dansa på vågorna som små korkar. Svallet påminner om det som kan finnas ute på haven.

60-70 tals båtar har inte samma skrovform och skapar därför inte dessa problem på samma sätt. Så vi med korkbåtar får skylla oss själva.

Vi styrde i alla fall ut på "Grodhavet" och nöt i solen av den och "fair wind" som förde oss framåt kvällningen mot Jungfruholmarna. Ett SMS påtalade att vi parkerat fel, varför vi uppmanades att åtgärda detta snarast. Något som undertecknad lovade att göra. Det var ungefär nu som Norge med "Ole Evinrude" i täten förklarade krig emot undertecknad genom att inte starta, dessutom drog han av startsnöret. Ja faktum var att han agerat besynnerligt och illa under en stunds resa med motor.

Krigförande "Ole"

Ett samtal avslöjade att RBK-medlem Lasse fått haveri på sin Nimbus vid Furusund och nu hoppades på aktiv mekanikerassistans. Något som utlovades till samma stund vi återkom till hemmahamnen. Lasse hann dessutom snabbt ta tillbaka allt negtivt han sagt om Amigo 23 båtars segelegenskaper och förklart att det är Världens bästa segelbåt!

En nyvaknad "captain" vid Jungfruholmarna.

Lördag morgon, vaknar och kikar ut ur ruffen ser ett vackert Sverige-Vykort breda ut sig. "Ole" på bättre humör startar efter att ånyo dragit av ett startsnöre. Perfekt seglingsväder hela återfärden, marschade troligen 6 knop som bäst. I hemma hamn packade vi oss samman, flyttade bilen och körde hem. Bara för att där utanför huset finna Haveri-Lasse idogt väntande på mekaniker.

Verktygslådor packades in och snabb resa till Furusund. Undersökning visade på ett par avdragna bultar och efterforskningar i kölsvinet gjorde att ett flertal bra-att-ha delar hittades. Bland dem något som mest liknade ett stål till en färgskrapa. Så var dock ej fallet, detta föremål var en kil till den medbringare som skadats på propelleraxeln. Allt demonterades medan svetten flöt i floder, svordomar och djävulseder hördes. Ett par inskaffade bultar kapades med assistans av Furusunds gästhamns Hamnkapten- Tack.

Slutligen var reparationen utför och vi kunde packa samman efter en riktigt fin trevlig dag, där "captain" kunnat ägna flera timmar åt sin kära stickning. Undertecknads blivande goa tröja verkar ta sin slutgiltiga form nu efter mycket arbete. Fin blir den det har till och med undertecknad kunnat se.

"captain´s" semester är turligt nog inte till ända ännu varför nya segelturer planerats. Kanske lyckas vi denna sommar att segla till Birka vilket för oss låter väldigt lockande. Ett nytt besök på Jungfruholmarna och Göta Båtklubb som residerar där finns också på listan över trevliga strandhugg.

sightseeing Sweden, eller på landbacken snurr.

2009-07-03T07:12:00.000-07:00

Ja så packade vi in oss i bilen, varmt som "h" redan vid starten styrde vi nosen (ja den där krumbuktiga katten som sitter där) emot Malmö. Baksätet fyllt med två rasande förtjusande ungdomar som tjattrade frenetiskt. Värmen var som sagt en smula på frestande och självfallet förbannade jag faktumet att den "gröne" inte hade en fungerande A/C. Speciellt med tanke på att vår "Cab" har en väl fungerande sådan som dock inte behövs eller gör nytta.

Allt nog i Malmö packades en liten dotter in för vidare färd till Sveriges sydligaste udde - Smygehuk där sedvanliga turistiska vykortsbilder togs samt en jäkligt god skaldjursbakelse avnjöts.

Nettan,Emil och Saga Bus fick besök och var med när vi drog till Kongens By i solen. Massor av promenerande på Ströget, Glass och självfallet en dejlig dansk ÖL i Nyhavn.

Vi körde så vidare till Skanör/Falsterbo där de kända "övergångstället för Gäss" besågs samt ett troligen kylslaget dopp. Det senare avstod jag dock på grund av min egen självbevarelsedrift.

Argument från högerstolen samt baksätet gjorde att vi nu styrde "catten" mot Per Gessles Tylösand för mera saltstänkt bad. Tjattret i baksätet fick mig att intensivt sakna gamla tiders mellanruta som ofta återfanns i lyxbilar. På så sätt hade jag kunnat dämpa tjattrets utbredning till framsätet. Badet blev en succe varvid bilens alla damer framförde en önskan om att stanna i dessa trakter. Kanske var det fina sandstranden.

-Hmm, okey man är väl lättövertalad. Efter badet gick resan därför vidare till Fjärås där en B&B-stuga togs i besittning till kostnaden av en mindre elreparation av min svågers traktor. Radion hade lagt av!!
Påföljande dag styrde vi så "catten" mot och slutligen till Orust, därmed var vi på den Riktiga Västkusten(min åsikt). En campingstuga bokades på Vindöns Camping innan sällskapet drog vidare till Smögen.

Ett Smögen som var betydligt lugnare än det varit tidigare, folklivet var inte alls lika intensivt som det brukat vara. Borta var i alla fall trängseln på bryggorna. Kan det vara att det "coola" innefolket förflyttat sig till annan ort?

Väl tillbaka vid campingstugan kollades datorn och plötslgit fann vi drömmen i form av en sommarstuga på Orust i rätt prisnivå. Dagen efter gjorde vi därför en koll på det aktuella stället samt ringde mäklare och berättade att vi var intresserade. Trist nog skulle vi inte kunna gå på visningen då den skulle ske dagen efter. Vi hann också med ett besök vid Trollhättans slussar.

Drömkåken visade sig i alla fall vara vad vi kunde se fin och dessutom fanns ytterligare två gäststugor på tomten som befanns vara ca 3-400 meter från strandkanten.
Ja så var vi tillbaka i Fjollträsk i hopp om att få en smula lugn, "captain" skulle jobba en vecka.

För min del innebar det ett nytt kraftag med den Aston jag ännu ej bemästrat. Vi fick dessutom besök av ett par Äkta Lappar.(sånna som bor norr om- jag vet inte vad). "captains bror med fru och barn var det i alla fall som bla förlustade sig på Grönan.

Vi hann även ta ut "lapparna" på en segeltur på Grodhavet, vilkens lugn kanske kunde liknas vid en skidtur på Fjälle, om än långt varmare och därmed skönare i mina ögon.

Lapparna reste vidare norröver och vifick chansen till ännu en segeltur under gårdagen bland dessa grodor. En tur som började bra med omk 2 m/s men som självfallet slutade med "nada" vind och fullt jobb för vår kära "ole". Vi fick i alla fall chansen att kasta draggen och äta en kulinarisk försenad lunch med inbyggd havsutsikt från alla kanter.
Den kulinariska måltiden bestod av potatis, laxbullar i citronsås samt inte att förglömma "Bullens Pilsnerkorv"! De ni.

Tidigare på dagen hade jag agerat båtmekaniker åt klubbens Polismakt som hade strul med sin Johnson.(föressten nära släkt med vår Ole). Problemet löstes och de kunde dra ut på böljorna i minst 20 knop.

En fin solig dag närmade sig sitt slut, captain ägnade en stund åt stickandets ädla konst och lyckades tappa en av dessa stickor på bryggan vid båthuset. Hmm vad som sedan skedde var att hon bytte till badkläder och började ett intensivt sökande som resulterade i:
Hon fann den!!!! och kunde stolt visa upp hitegodset...

En find dag, ja några fina dagar sammanfattade och nerpräntade med mest bilåka och bara lite segel.

"midsommar 2009" plus fortsättningen.

2009-06-22T15:08:00.000-07:00

Ja, så var det dags att fira midsommar och allt vad detta kan innebära. Vår avsikt var att redan under torsdagen avsegla mot Huvudholmen men detta beslut reviderades pga skittaskigt väder. Vi stannade därför kvar på "Rålis" där undertecknad troligen sovit som en gris om inte "captain" frusit så in i h. Allt nog vi överlevde detta och avseglade på midsommaraftonens morgon. Med en beräknad tid på ca 6 timmar för denna seglats där vi självfallet hoppades god vind med omk 2-8 m/s.

Det blev inte riktigt så, tja vind hade vi mest hela tiden och den var hygglig men som krydda på moset hade vi även ett ihållande regn mest hela tiden. Endast avlöst av moln och en pytteliten solglimt vid ett fåtal tillfällen.

Väl framme vid slutmålet efter 9 timmars resa togs min finna Kaptenshatt fram för att göra en snygg entre med fulla segel. Bullshit vinden var som bortblåst såentren belv meddelst "Ole" som troget tog oss in i hamn där vi anmodades att lägga oss mellan två avsevärt större flytetyg. Hatten var okey dock tillhörde den en gång under 1700-talet en skeppspräst inte en Kapten. Att jag dessutom saknade den rätta rocken med revärer och annat glitter smärtar en smula men självfallet skall detta åtgärdas i framtiden. Tillika får vi ordna fram en dylik passande uniform till min söta "captain":- arriving in style-you know!!

s/y submissive i trångt läge på Huvudholmen.

Här har vi IngMarie och en herre tillhörig RBK´s inventarielista...

IngMarie o min söta "captain" i solen.

Matjesillen och potatisen(i vårt fall burkvarianten då undertecknad glömt den riktiga hemma)gräslöken, och allt annat som hör till dukades upp och avnjöts på bryggan. Det fina vädret vi fört med oss försvann och byttes till något avsevärt mer acceptabelt sådant.

Flyktiga drycker togs frm och stämmningen steg flera trappsteg, hos somliga en massa våningar för att bli en ganska normal svensk midsommar och inte den lugna dylika som vi planerat från början.

Glada midsommarfirare....

Undertecknad passade på att bli lite på kanelen för första gången på 10 eller är det 20 år sedan sist men mådde ändå bra. Samme undertecknad vaknade på midsommardagen och mådde fortfarande som en Prins.

Med midsommardagen kom en tur till Kymmendö. Janne o IngMarie fanns med i klubbåten som åkte dit. Den legendariska ön skulle utforskas om inte helt så i alla fal delvis. Enligt sägnen skall Hemsöborna ha utspelat sig på ön och en sk kändsiförfattar hade enl uppgift byggt ett utedass och använt det som skrivarstuga. Hmm hur detta gått till kan disskuteras, men eftersom dasset saknade elektrisitet måste karln ha skrivit sina böcker med en sk penna och papper istället för en enklare och snabbare alternativet som kallas skrivmaskin ja dator.

Dasset alias August Strindbergs skrivarstuga på Kymmendö.

Vi promenerade i hagar med får och hästar, vi såg träd myrstackar (dasset hade egen gigant myrstack). För att avsluta vår excursion med en öl på Kymmendö brygga som självfallet också innefattade en restaurang/pub. På Kymmendö kunde vi i alla fall njuta av vår ledighet.

på Kymmendö.....

Hemresan startade riktigt tidigt och pga total avsaknad av vind var det "Ole" som fick agera drivkraft.

Under kanske en halvtimma av denna resan hängde vi upp trasorna men de tycktes inte fånga allt för mycket vind varför vi var tillbaka vid Ole. Framme vid Dannvikstull slussar passade startsnöret på att gå av. Undertecknad svor en smula och försökte fixa problemet till det var dags att köra in i slussen. Tittade så upp från mitt värv och finner Janne o Ingmarie med "m/s LaGunilla" liggande akter om oss. Självfallet blev vi nu erbjudna bogseringsassistans in i slussen och denna bogsering sida vid sida fortgick ända fram till "Rålis" trygga hamn. Tack vännen Janne att du är en räddande ängel!

Bogserbåtskapten vid ratten på "m/s LaGunilla" bogsering.

"Det är måndag morgon och mitt huvud känns så tungt". Migränen kom som ett brev på posten anno 60-talet. Jag mådde som en kattastrof, att samtidigt Andre ringde och sa att de skulle komma och hämta min gamla bortbytta motorbåt vid lunchtid. Ouppps.... vad göra. "captain" var snabbt framme med assistans och ett piller av modern form som legat i mina gömmor länge. Men peppar peppar, fanskapet hjälpte och på några få timmar var jag kurerar. TACK alla pillertrillar som fixat fram ett piller som >"Ease".

Snabb resa till Almunge-- lån av traktor med gafflar och upp i luften med båten som snart var lastad ombord på en trailer och på väg mot Odensbacken strax utanför Örebro. Motorbåten bör vad jag förstår passa Andre avsevärt bättre än en segelbåt med en sk "LÅNG SAK" ( masten).

Det gick mot eftermiddag och "captain" hade date med kompisen Nina, de skulle sticka och samtidigt skulle vi grilla på Rålis.

Dessförinnan hann vi se hur Jonas med fru avseglade för sista gången från "Rålis" med destination Jerusalem/Jönköping som skall bli deras båts nya hemmahamn. De har enl uppgift köpt en gård i närheten där Jonas tror sig kunna föda upp -möjligen föda ett antal höns, några grisar samt tjurar. Snacka om blivande solskensbönder!!Maten blev en succe, undertecknad fich mekat en del som gått fel. Plötsligt dök en herre från midsommaraftonens fest upp i en Forslund Racer där lacken blänkte. Det var ett sannt nöje att se hans vackra snabba båt. Med en bilratt härstammande från en Austin/Morris av 40-50tals modell och en Ford Zephyr 6 motor under mahogony huven. MMMM vilken underbar båt som fick Jag vill ha genen inom mig att skrika högt av längtan....

"Forslund racer at speed"

Kvällen kom till slut och vi packade samman för hemresan. En ny underbar dag väntar i morgon.

"brisa" in the air, on the move

2009-06-15T14:10:00.001-07:00

I arla morgonstund bar det så av till Uppsala trailercenter(förbaskat bra firma som har alla släp man kan behöva). Snart rullade vi så vidare mot "gnällbältets" huvudstad och vidare genom bunkerbyn till Odensbacken.

Där hade vi stämt träff med en gubbe som lovat lyfta "s/y brisa" upp på trailern. Av nån outgrundlig anledning hade han bestämt annorlunda. Vi fanns där i alla fall på plats strax efter 11,oo och när han väl infann sig hade klockan hunnit bli omkring 4. Gissa om både jag o "captain" var pissed.

Infunnen visade sig karln vara en succer på gamla Cadillac´s och dessutom en trevlig prick. Nu hördes inget gnäll från honom längre och vår tillbaka hållna agression emot honom var borta.

Vackra blommor omgärdar en vacker furusnipa!!

Slutligen var hon på plats på trailern.

mer vackra blommor och blader samt i förgrunden en Volvo Penta BB16 p väg upp i trädet med hjälp av Biltema.

Å andra sidan var vi båda så nervösa över hur lastningen skulle funka att... allt nog efter en smula idogt arbete var hon dock lastad och fastspänd.

Med s/y brisa lastad rullade vi så hemåt, i dryga 80 km/t. Hade knock knock on wood lyckats att lasta båten perfekt på trailern. Med andra ord inget wobbel eller strul på hela resan, även om en viss nervositet fanns över masten som stack ut baktill med ca 3 meter.

pitstop, vid Järna för kaffebreak.....det var gött....

Stockholmstrafiken visade sig från sin bästa sida, vi var framme vid RBKs varvsplan Ulvunda vid 9-tiden.

Färden gick nu ut till Farsta och ett whiskytack till goe Anders som lånat ut sin Volvo till detta vårt äventyr. Sedan till RBK hamn där en koll på "subban" gjordes i form av vattenkoll. Dagen till ära fanns där inte många deciliter av Mälaren inombord. Hurra.

Nu återstår morgondagens avlastning av "brisa" samt en del trist bil jobb innan vi sätter segel med "subban" mot klubbholmen och Midsommarfirande..

hej hopp från en trött Styrman MJ. och söta "captain"

som föressten anser att vi ska skaffa en alldeles egen marina, kanske ett flytande museum över Carl Andersson´s båtar genom tiderna. Något som lär kräva en ganska stor marina då farfar troligen ligger bakom minst 50 olika båtars design och tusentalet byggda.

"häftig lördag"

2009-06-13T13:34:00.000-07:00

Regnet tycks inte vilja ge med sig, kanske är det så att landets sjöar - innanhav - och utanpåhav längtar efter mera vatten från ovan för att på så sätt kunna översvämma väl valda platser på vår planet. Vad fanken annat kunde vara anledningen till att denna nederbörd så systematiskt gjorde vad den kunde för att förfölja undertecknad.

Jobbet med Benkts Aston og ett break pga en svårfunnen vacumläcka som jag med andra ord ännu ej hittat. Undrar om jag möjligen skall kolla hos Polisens hittegods, kan vara att läckan finns där bland en massa rostiga cyklar och annat skrot.

Just denna lördag var trots regnet väl värd att fira då det var den första dagen på min söta goa "captains" semester. Därför packade vi oss tillsammans med hennes äldsta dotter och kompis i bilen för färd till Värmdö och lite seriös shopping. Första stopp blev "Tema" som nu blev befriade från en varukorg fylld med bra att ha saker. Bland dem nya fina grabbräcken i teak till vår kära s/y submissive. De kommer helt klart att förhöja både hennes skönhet för att ej glömma "hålla-fast" säkerheten ombord.

Nästa anhalt var Rusta där jag självfallet först måste snacka lite med "Kevin-Korvgubbe" eller "Kev te sausageman". Dagen till ära kunde han göra mig offantligt avundsjuk genom att visa upp sin nyshoppade Daimler Sovereign 1991. För en ynka spottstyver hade han fått en kanonbil, en superduperlyxig Jaguar med Daimler badges på och därmed också välfylld med exklusivaste skinn, massor av trä, groggbord i baksätet och mattor mjuka och tjocka så man kan drunkna i dem. Allt för långt under 20 tusenlappar!!! Ännu en gång - Jag var avis!!!

Anyway - min dag kommer en vacker dag och just idag regnade det av bara fan. Vi körde hemåt och efter avlämnade av det yngre gardet blev det ett besök på RBKs marina och vår båt. Snart satt de nya grabbräckena på plats, fotogenlampan fylld så den kunde sprida ett behagligt varmt ljus medan "captain" ägnade sig åt att läsa och sticka. Ja just det hon fixade kaffe också medan jag gjorde mitt i att koppla ström till ruffens ena taklampa.

På det hela taget kan vi nog nöjda anse att vår s/y submissive nu är färdig för midsommarens utflykt till klubbens egen lilla ö, belägen vid Kymmendö och benämd Huvudholmen.

För att göra denna "captains" första sk semesterdag helt perfekt(ja kanske i huvudsak min) bjöd SVTV2 på en koncert med Tommy Emmanuel!!!???? Vem fan e Tmooy Emmanuel????

Ja fram tills igår då jag kom i gura snacka med annan båtägande guraspelare i RBK vill säga. Karl-faen visades sig var vad jag och andra vill påstå är världens bäste akustiske gitarrspelare. Jag satt där och gapade med med munnen som en "fesk" och fattade knappt vad karl gjorde under sin koncert, fantastiskt får ett helt nytt värde som ord inför denne virutuos. TACK..... för allt i världen, kolla in honom på Youtube, du lär fastan där länge och väl....

Jag kan nu fortsätta att avnjuta gitarrkvällen på TV för att sedan med ett fånigt nöjt leende gå till sängs...

Hopp och studs....

"security" + "natt-tänk"

2009-06-12T06:12:00.001-07:00

Utanför klubbhuset hade vinden avtagit till nära nog Nada, sjön låg blank som en spegel och det var en ganska ljummen natt där man hörde fåglars kvitter och stadens Dån som en ljudmatta. Någon gång under natten lade en motorseglare till vid en av de bojar som finns utanför våra pontonbryggor, bara för att försvinna vid 2-tiden. Trodde knappt mina ögon när det en stund senare låg en flashig Bayliner liknande stor motorbåt vid samma boj.

Klockan var omkring 3 när jag ser en kustkryssare med hissad spinnacker länsa fram emot Västerbron, en morgonpigg seglare den saken e klar.

Vid 5-tiden var det så äntligen dags för oss att köra hem och för min del få lite sömn, medan ”captain” gjorde en paus I sitt sovande för att återuppta densamma vid hemkomsten.

Redan tidigare under dagen hade jag varit och hämtat samt monterat vår båts namn I form av klisterstreamer på ruffens förkant. Snyggt blev det den saken är klar och ”captain” blev mäkta impad när hon såg det vid ankomsten till RBK. En reduceringsventil var även den anskaffad varvid båten nu är fullt användbar för våra syften. Med andra ord fungerar numera vårt fina gasolpentry, en gasoltup I lämplig storlek hade redan donerats av HamnKapten Mats.

Planeringen inför avhämtande av vår nya lill-båt ”S/Y BRISA” har fortgått och börjar nu ta form, trailer är bokad, billån är bokat allt till kommande måndag och för att göra det hela perfekt fick vi även lov att lasta av nya båten på klubbens varv vid Ulvsunda.

Nu gäller det självfallet att allt som planerats även går I lås IRL, vilket det inte alltid gör som alla läsare säkert känner till.

Ja så befann jag mig vid båten när regnet började ösa ner I floder. Bara för att upptäcka att ett av utloppen I däcket inte svalde undan vattet!! Inte undra på att det lätt blev översvämmning både här och där. Det var bara för undertecknad att dra en ordentligt koll på detta –kan man kalla det avlopp. Slangen från däcket var fylld med vatten som tydligt visade att det stod stilla och inte alls som avsetts rann ut. En koll I sittbrunnen gav vid handen att jag I hopp om att täta alla – ALLA eventuella läckor satt en plugg I ett av hålen. Så snart denna var demonterad rann vattnet av från däck och ut I Mälaren, just som det var avsett att göra. Dock hade inte regnet avtagit utan gjorde sitt för att dränka mig.

"du gamla du fria....."

2009-06-06T14:34:00.000-07:00

Ja så blev det Sveriges Nationaldag, ett ganska nytt fenomen i vårt rike. Ja detta att vi ska lära oss att fira vårt land, att vara stolta över att vi är svenskar. Tveksamt om vi får detta utan att bryta emot PK-regeln. Kommer vi i Svea Rike någonsin fira vår nationaldag med samma glädjeyra som våra grannar firar 17 maj? Eller som man i England firar både Elisabeths fölsedag och nationaldagen?

Allt nog samlades ett firarsuget gäng högt uppe på en takterass inte helt avlägset från stadshuset. Vin, skumpa och massor av god mat skulle avnjutas till en form av brunch. Vilket vi avnjöts mellan allt snatter hit och dit.

Undertecknad blickade längtande ut emot Riddarfjärden som till och från bländades av solen som gjorde sina försök att bryta genom molnen. Tja helt lätt hade den inte för detta konstycke, ej heller blev det lättare när en "sjuhelvetes-drös" med blå och gula ballonger skickades upp i atmosfären. Snacka om statligt subventionerad miljöförstöring med alla dessa gummi-plats rester som skräpar ned.

Min längtan tog som tur var överhanden vilket föranledde att jag och "captain" avtågade efter sedvanligt tack och ajö.

Så ankom vi RBK och fann vår käre hamnKAPTEN ivrigt skruvande på inget mindre än en Husquarna Roulette från tidigt 60-tal. Stolheten lyste i hans ansikte och visst lät den fint den gamla moppen. Tydligt är att även han bör kunna plats så som fullvärdig medlem i "Pippis Sakletare Klubb" där jag sedan 50 år varit medlem. Hans samling gäller både båtar, bilar, moppar, motorcyklar och troligen en massa annat också.

Husquarnan tillhörde den där gruppen gubb-moppar som vi på 60-talet ratade till förmån för Puch, Zundapp och andra mera trimmningsvänliga moppar. Allt nog som veteranmoppe platsar dock Husquarnan perfekt och undertecknad kan inte förneka att han kände ett sting av avund inför Mats fina moppe.

Snart var även vi ute på böljan den "grå". Nu befann vi oss dock där ensamma, borta var alla de segelbåtar som vi tidigare så avundsjukt beundrat. Tja skam den som ger sig, vi seglade ut på Riddarfjärden i riktning mot stadshuset bara för att via telefon upptäcka att festen på taket avslutats inför en eventuell risk för nederbörd(som naturligtvis in kom). Festdeltagarna hade tagit sig inomhus och kunde därför inte glatt vinka till oss där vi uppvisningseglade på fjärden.

Skall dessutom erkännas att det var kallt som fan, detta trots att "captain" fixat en termos med varmt nybryggt kaffe. Segelturen avbröts och hemmahamnen anträddes.

Hemma blev det god middag i värmen samt en liten power-nap.

Morgondagen kommer bjuda på en liten familjefest i Nerike samt koll av en båt i samma landskap. Denna har redan beskrivits i tidigare blogg, nu ska vi se hur eländet ser ut i verkligheten!!

poff

nervöst - upplösningen

2009-06-03T12:46:00.000-07:00

Pysslet ombord på vår lilla s/y submissive tar aldrig slut, något som jag varit medveten om mest hela tiden vi varit involverade i detta vårt projekt.

Under gårdagskvällen skulle vårt öde delvis avgöras. Upp till styrelse-förhandling och beslut var vår önskan om att bli medlemmar i RBK. Frågan om detta gjorde i alla fall mig en smula nervig under gårdagen och inte fan blev det bättre under dagen som nu snart passerat.

I det längsta avhöll jag mig därför från att ringa till "harbour-captain" Mats för att få svar på vad resultatet blivit.

Istället blev det en del Aston jobb under förmiddagen, men detta avbröts då jag plötsligt seglade en smula. Kallt vatten avhjälpte detta för stunden varvid jag styrde Jaggan ner till hamnen och båten.

Dagen till ära flög faen i mig vilket fick mig att påbörja lackning av inredningens mahogony (något som annars var tingat av captain-LL) nu förekom jag henne en smula, det återstår dock ytterligare ett par lager lack.

När jag såg det färdiga resultatet blev jag självfallet glad, mahogony matchat med oxblodsfärgat skinn är en verklig höjdare den saken e klar.

I detta läge ringde jag till Mats, men inte fanken svarade han!!!!!

En stunds surfande gav vid handen att en kille i Örebrotrakten hade en segelbåt som han helst ville byta emot en motorbåt!? Ett samtal och förhandlingarna i detta galna ärende visade på en klar möjlighet att byta jämt mellan de två båtarna.

Vidare snack i affären gjordes och jag misstänker att affären är delvis avklarad, vilket kommer innebära att vi kanske blir ägare till ännu en segelbåt nu av fabrikatet "Västbris"!

Tja en förklaring tycker jag tarvas om denna båt som byggdes på Henån/Orust under 70-talet. Konstruktör av den var min farfar Carl Andersson och den byggdes i ca 60 ex av herrarna Hermansson & Kobel. Hur detta kom sig kan förklaras av att Carl Andersson var svärfar till Heinz Kobel som gift sig med hans yngsta dotter. Min faster Kristina!!

Vad är då en Västbris, jo en båt med många likhetstecken med Amigo 23 och Vindö 18 Jullen. En långkölad plattgattad akter. (Rodret ligger utanpå aktern). Men omkring 80 cm kortare än A23´n. Med andra ord kan den beskrivas som en lillasyster till Amigo 23.

captain-LL´s kommentar till den hypotetiska affären var en underförstådd fråga om vi skulle ha en samling av Carl Andersson båtar. Ett mindre seglande museum.

Tja då fattas ju i alla fall en Vindö-kryssare i samlingen var min kommentar....

captain-LL avhämtades från jobbet (jag mådde nu prima) och tillsammans återvände vi till hamnen där jag avslöjade mitt tilltag att ha utfört delar av hennes tilltänkta jobb. Men hon verkade inte allt för förfärad över detta mitt tilltag.

"Captain-Mats" skymtade förbi på bryggan med ett synnerligen grapefruktliknande minspel. Avlossade en kommentar utan större sammanhang och försvann sedan innan jag fått ett enda vettigt svar av honom.

Lyckligt nog återkom han kort senare och höll i handen en vimpel. Inte vilken vimpel som helst.

-Den här ska du ha på båten!!!!!!! sa han med en glad min och överlämnade en RBK-vimpel att sätta på vår båt.

Fan jag nästan skrek av lycka. Vi hade blivit godkända och därmed antagna som medlemmar i denna i våra ögon illustra och trevliga båtklubb.

Efter att ha hissat vimpeln på akterstaget och en stunds stickning utförd av "captain" längtade vi båda efter middag och avreste hem.

Självfallet skulle vimpeln också fotograferas mrn trist nog lyckades inte vinden fånga den i det rätta fotografiska läget.

Skit samma, nu är vi medlemmar i RBK.....

sol, sol, sol

2009-06-01T12:21:00.000-07:00

Ett par segelturer har vi lyckats genomföra de sista dagarna, men dessutom har vi lyckats med konststycket att bryggsegla. Vilket i klartext innebär att visa sina sociala sidor och tävla i ljugandets ädla konst bland andra seglare.

Hmankapten Mats återfanns bearbetande en teaklist (ganska hårt svårarbetat trä) medelst en sk Sweizare-kniv. Ler, troligen håller han på fortfarande.

Lördagen innebar en segeltur, denna gång en längre sådan då vi länsade iväg för fyllda segel och passerade en liten kobbe döpt till "Fläsket" med råge innan vi vände och fin-kryssade tillbaka till Västerbrons fäste och trygga RBK.

"Kapten RÖR" sågs kryssa med sin sagolika skärgårdskryssare in mot stadshuset. Lite v'l långt borta för att min kamera skulle ge de där fin-fina bildern men ändå.

Hamnkapten Mats dotter med vovve och uppvaktande kavaljer(inte till vovven) lyckades med konstycket att i vattnet finna en flaskpost! Efter en del mindre problem lyckades hon med viss assistans få ut brevet denna innehöll. Jag fanns med 0ch läste över axeln på Sara vad där stod.

"Jag heter Daniel och skall gifta mig på lördag i Fjuckby! Ni som finner denna flaskpost är inbjudna till mitt bröllop."

-Jag har inte tid att gå på bröllop på lördag sa Sara samtidigt som hon rullade samman brevet och återpassade det till flaskan och den samma tillbaka i vattnet.

-Vi tar och kollar den, kanske vi kan skicka en grattishälsning var vår kommentar i samma ögonblick som vi åter fick upp flaskan och dess innehåll. Efter en stunds sökande på nätet fann vi så den uppgivna avsändaren.

Daniel med vänner hade varit på svensexa och där hade flaskan gjorts iordning och kastats i vatten i Sthlm centrum. Den hann dock inte flyta så långt innan den nådde RBK och Västerbron. Daniel blev i alla fall glad åt vårt samtal och jag lovade att skicka över bilder. Vilket i och med detta ordsvammel kan anses vara gjort.

Sol och värme fanns kvar hela söndagen där "captain" ägande sig åt att lapa sol och sticka medan jag fnulade omkring med olika saker i och kring båten. Var det sedan inte den, så var det någon av RBK´s medlemmar som behövde en hjälpande hand.

En mindre flyttlass resa gjordes också till mitt tidigare "bopäle" där bilen fylldes med saker, en del av dem med avsikt att placera i båten.

Sålunda kom denna Amigo 23/220 att förses med oxblodsfärgade dynor i ruffen, självfallet i äkta skinn. Snyggt blev det i mina ögon och ännu snyggare lär det bli när "captain" lackat hela inredningens mahogony.

Måndagen bjöd på en smula biljobb samt mera båt. Strax efter lunch avhämtades "captain" på sitt jobb och arbetsstassen byttes snabbt till bikini och bokläsning i solen. En god grillad middag avnjöts med tillhörande HOF.

För första gången var det undretecknad som hade en mindre brådska att nå hemmet. Sol och havsluft tar ut sin rätt på en gammal man. Inför morgondagen är en mini-segeltur till Långholmen planerad med tillhörande picknick i vänners lag.

ha det underbart MJ & LL

Bord - Gäster + anektot

2009-05-28T13:16:00.000-07:00

Vårt bord kom på plats redan under gårdagen, under denna kom en del lister på plats samt inte att förglömma den sista slangen kopplades in i evakueringsystemet. Förhoppningsvis skall s/y submissve i fortsättningen inte göra fler försök att att härbärgera Mälaren och andra vatten. Inombords börjar hon nu närma sig epitetet trivsamt!

Så kom Per med fru på besök. För första gången skulle han få se sin före detta båt i sitt rätta element. I sjön riggad och klar. Jag tror han gillade vad han såg och för min del var det enormt trevligt att ha de båda som gäster ombord om än för en kort stund.

Då i hans ägo var hon "s/y Rapa Nui" vilket enligt uppgift skall betyda "Påskön" inte helt avlägset från hans frus födelseland Chile.

Fick så en kommentar av "captain" ang bilder som tagits ombord. Bilden av mig själv ombord i full färd att skråla o spela på en gura. Detta får mig osökt att minnas ett liknande tillfälle där båtar, gitarrmusik och ungdomskärlek var ingredienserna.

"Räkans Dag" på Smögen var en av de begivenheter som drog folk av alla slag och åldrar. En lång helg med fest och glam i båt. Då på slutet av 60-talet var det mest segelbåtar som tog sig dit, förutom alla turister som kommit landvägen.

Vi = Tobias, Kristina, Gunilla och jag lade ut från Öckerö och seglade upp. Kristina var helt klart lika betuttad i Tobias som han i henne, men detta var något som framför allt han inte ville låtsas om. Ingen skulle märka det, varför hans attityd gentemot henne ofta var ganska rå.

Vi lyckades med konstycket att lägga vår lånade Vindö med stäven mot bryggan. Ännu hade festligheterna inte dragit igång för fullt, men det formligen kryllade av människor av alla slag. Vi knöt kontakter med båtgrannar, drack kaffe, öl , whisky och annat alkoholhaltigt. Det sjöngs och spelades på var och varannan båt. Den ena slagdängan / hitén efter den andra avlöste varandra och ibland lyckades ett par amatör trubadurer spela samma låt, Samtidigt! Detta skedde dock inte allt för ofta.

Inte en enda radio, stereo eller liknade kunde höras. Nej här var det fråga om live-musik in absurdum.

Så där satt vi så på aftonen denna Räkans Dag-lördag. Jag gjorde vad jag kunde för att göra mig hörd med ett portpurri av Mördar Anders och Pärleporten samt andra låtar, allt medan Kristina gjorde sitt för att förföra Tobias. Aningen tankade av giftiga drycker passade så Kristina på att i ett för henne lämpligt ögonblick resa sig upp, snava för att sedan med ett mega plums, falla överbord mellan båtarna.

-Hjälp!!! skrek hon självfallet högt som en sk stucken gris, allt i avsikt att Tobbe skulle visa sig vara gentleman och genom att dyka i vattnet rädda henne.

Detta antagande från hennes sida överenstämde dock inte med hans syn på händelsen. Mitt i en av mina favoritlåtar rycker han till sig min gitarr och kastar den överbord till Kristina med orden:

Flyt på den här!!

Det gjorde hon, valet var enkelt troligen eftersom han på intet sätt visade sig ha lust att rädda henne på det sätt hon hoppats.

Med Kristina tillbaka i båten verkade dock Tobbe mjukna avsevärt.

När helgen var över seglade vi så vidare till Lysekil där Tobbe köpte en ny gitarr åt mig dock inte en likadan ( den nya var bättre).

Ett par år senare hörde jag att Tobbe och Kristina fått sitt första barn och att de hade funderingar på att gifta sig. Vilket de gjorde och troligen är de fortfarande ett par.

2009-05-28T11:10:00.000-07:00

Sverige är fantastiskt och har ett fantastiskt båtliv.

En bit av landets båtraditioner har kan härledas till båtbyggare runt om i landet. Man byggde vackra sjövärdiga flytetyg. Gubbar som satt vid ett gigantiskt stort ark och med ett ritstift och formade en vacker båt, som denne gubbe redan när ritningen var klar, visste att den hade de rätta linjerna-formerna för at bli en sjövärdig båt oavsett dess användningsområde.

Petterson båtarna med sina långsmala skrov tog till vara förhållandevis få hästkrafter från dåtidens motorer och kunde därför köras ganska fort. Att de sedan inte var speciellt lämpade för färder utomskärs spelade ingen roll. De var konstruerade och byggda för Sthlms skärgård.

Likaså med de snabba Skärgårdskryssarna som inte alls lämpade sig för seglingar utomskärs men var snabba och välseglande inomskärs.

"RBK´s Jonas stävar ut på Jungfrutur."

På västkusten där jag växte upp var båda dessa typer av båtar förhållandevis ovanliga. Där härskade snipor, jollar, och avsevärt tyngre- kraftigare segel/motorbåtar. Samt en stor mängd sk "passbåtar". Den senare var öppna snabbgående båtar som bildade grund för glasfiber världens sportbåtar-vattenskidbåtar. Dessa var ofta lätt planande och redan med 50 hkr klarade de en bit över 20 knop.

"Ockelbo DC21"

Drömmen bland ungdomar som växte upp på västkusten var ofta den då nya båttypen kallad Daycruisers. Här fanns Ockelbo, Fjordling mfl. Snabba praktiska och snygga sportiga båtar, ofta med aguamatic i aktern.

"Nordisk folkbåt under regatta"

Ännu långt in på 70-talet härskade de långkölade båtarna på Västkusten, folkbåten i furu ansågs vara tongivande. Laurin med sina flushdäckade kostrar som var som gjorda för Atlantseglingar i ur och skur, dessutom vackra båtar. Petterson, Plym, Olle Enderline, Carl Andersson är bara några av de gubbar med ritstift som format svensk båtbyggartradition till vad den är idag.

"Kimhamns Sjöscoutkår´s Mathilda IF-båt"

Båtbyggandet gick över till det nya materialet, glasfiber, men inredningarna fortsatte att vara en orgie i mahogony och teak. Båtbyggartraditionen från Västkusten och äldre dagar fanns kvar. Inombords fanns oftast inget som skvallrade om att det var en sk plastbåt.

"Vindö 30 Kryssare"

Detta har dock förändrats i moderna tider. Dessutom har båtarna växt ohyggligt i storlek, de är nu ofta i storlek av mindre sommarstugor. Fyllda med inredningsdetaljer som ofta passar bättre i en husvagn-husbil samt en mängd tekniska prylar som vi idag bara måste ha för att kuna njuta av sjölivet.

Formerna på dagens segelbåtar tycks dock av någon anledning kunna härledas till kappsseglingsbåtar. Extremt snabba båtar, välseglande och fram för allt välutrustade. Dock frågar jag mig varför denna tonvikt på racebåt design, när de flesta ägarna skall använda sin båt enbart som en segelbåt för familjen. Har vi vanliga helgseglare verkligen nytta för dessa snabba båtars seglingsegenskaper med tonvikt på fart? Eller borde vi titta tillbaka på de betydligt tryggare långkölade båtarna trots att dessa har avsevärt lägre fartkapacitet.

För tillfället är vi sk Gäster på RBK. Rålambshovs Båt Klubb, en klubb med anor från 1900-talets början. Går man bryggrundan hos RBK ser man en rik variantion av båtar. Billiga enkla motor-seglebåtar blandat med lyxiga segel-motorbåtar. Veteranbåtar i olika stadier av renovering och skick. Här ligger sida vid sida vackra skönheter och riktigt fula båtar.

"Okänd kryssare RBK-medlem"

Alla med det gemensamt att deras ägare trivs med just den båt de har. Kanske har de drömmar om en större finare båt, kanske är de nöjda med just den båt de äger. Vad som framför allt slår mig som gäst hos RBK är den trevliga stämmning som tycks råda mellan dess medlemmar. Här verkar de allra flesta hjälpa varandra så mycket som det går.

Vi har en tradition av att bygga vackra, välseglande båtar. Hela mitt liv har genomsyrats av vackra båtar, det började med Vindö båtar och i minnet finns också en tävlingsbåt som hette Nova. Att farfar byggde den och att den vann en mängd seglingspokaler vet jag men trist nog inte mer. Dock lärde jag mig hur farfars ritstift i långa kurviga linjer slutade med en orgie i mahogony i form av en Vindö-kryssare. Dessa båtar fick ge grunden för mitt tyckande och tänkande. Farfar sa allt som oftast att en båt med vackra former också var en bra båt. Kanske stämde hans tankar, vilket fall som helst överfördes de genom hans ritstift till långt över 1000 båtar.

SOOOOOOOOOOL

2009-05-26T11:25:00.000-07:00

Ja så dök den efterlängtade solen upp och under de två sista dagarna har livet lekt. Medan "captain" ägnats sig åt stickning i kombination med soldyrkan bekvämt tillbakalutad i sittbrunnen har undertecknad gjort sitt för att koppla slangar och annat av nöden.

Idag sken solen men övergick senare under eftermiddagen i gråväder och ett par (läs 25) regndroppar, enbart för att nu strax efter 20,oo återgå i sol.

T-koppling var anskaffad varför det nu endast återstår en slang att koppla till systemet för utlopp. I detta fall rör det sig om avloppet från pentryt.

En stund ägnade undertecknad åt att assistera Polismakten på RBK en smula då den båt de innehar inte riktigt tycks förstå sin roll som nöjesenhet-båt.

En ny knap har monterats till focken då denna var placerad på motstående sida av masten i förhållande till vinschen. Nu är inte tamparna lika mycket ivägen för varandra vis hissande och halande av seglen.

Den fina Blaupunkt Frankfurt radio som jag tidigare monterat har även den fått stryka på foten till förmån för en modernare enhet med cd-spelare. Ja inte var det för den senares skull som bytet ägde rum, utan snarare på att våglängden på FM-bandet slutade redan vid 104 Mhz.

Självfallet har jag även en mobiltelefon. "Jag har en tillefån...." men dagen till ära var den tyst som fan, och när jag sedan fick för avsikt att nyttja denna manick var den helt DÖD! Synd på en tidigare bra tele. Således fick jag sparka liv i en av mina gamla trotjänare.

"Alle Man till pumparna"

2009-05-23T12:57:00.000-07:00

Gårdagen ståtade med regnblandat regn varför en del jobb blev utförda på "damen" vid kaj.

23 maj. Gråvädret med duggregn fortsatte men vi tog ändå en tur ner till marinan. Ytterligare tätningsjobb av skotskenorna medan captain satt på bryggans trädgårdsmöbler och stickade. En stunds övertalning gav utdelning. Jag hävdade att SMHI lovat bättre väder.

Vi kastade därmed loss och gav oss ut på seglatsen. Nu med genuan i vädret kryssande in under Västerbron vidare under Essingebron och ut på delar av stora Havet-Mälaren. Tanken hade ju från början varit att segla till Björkö-Birka med dessa planer skrinlades till framtiden.

Den där efterlängtade vinden var det dock inte mycket att hurra över, gång efter annan tycktes den sina till ett satans intet. NADA. "captain" skötte sitt jobb med bravur och styrde henne i de få rätta vindar som dök upp. Allt medan jag fick ta hand om seglen bäst jag kunde. Genuan byttes senare till focken då den tycktes ha en förmåga att trassla in sig bland alla snören.

Slutligen vände vi för att försöka länsa hemåt igen, huvudorsaken till detta var inte ett kurrande i magen av hunger, utan snarare ett vrålskrik som säkert hördes långt bortom vår båt.

Ja vi länsade eller gled sakta hemåt, gång på gång guppande som en ryttare på en wildbull. Ovanan hos mig/oss gjorde att vi inte känder hur det gick trögt lite sävligt när det egentligen borde gå av bara den. Bristen på vind, bristen på fart gjorde att vi startade "ole" som tog oss in i den trygga hamnen. Bland många som passerade oss fanns denna vackra skuta fylld med ungar i nätet i fören. Såg trevligt ut den saken är klar. Borde nog ha ett ordentligt bogspröt på S/y submissive också, eller varför inte ett peke.

-Johnny, det är vatten inne på durken i ruffen!!!!!
-Va, det kan det inte vara!!

Följdaktligen reser jag mig, klättrar ner i ruffen bara för att med egna ögon se hur det mycket riktigt är fuktigt på durken. När jag så lyfter ena durken uppenbarar sig halva Mälaren som uppenbarligen tjuvåkt i kölsvinet på vår båt!!

-Fan också! Snabbt startar jag pumpen, som börjar sitt lugnande surrande. Vattennivån började sakta med säkert sjunka, men jag insåg att det tröga beteendet som varit berodde till stor del på extra vikten i form av Mälaren i kölsvinet.

Jag insåg nu också att jag skulle ha kopplat in slangsystemet till sina genomföringar inte låtit bli. Som det nu var hade vågsvall från andra båtar fört vatten in i självlänsen och vidare rakt in i kölsvinet. Ju mer vatten, ju lägre låg vi för att till slut ha en öppen vattenport in i skrovet från vår självläns!! Idioter lär sig nog till slut (mao även jag).

Med vattnet återbördat till riktiga Mälaren var vi i alla fall på det klara över morgondagens

arbeten på vår lilla s/y submissive.

Slangarna skall monteras, så det så!!

tack o hej önskar LL & MJ

fest o segling

2009-05-21T14:41:00.000-07:00

Ja må han leva...... ja det var för mig som hon sjöng denna dag 19 maj. Mao min alldeles egen fölsedag. Tårtan var klar med hallon på toppen, dock brukar undertecknad inte vara speciellt sugen på dylika bakverk till frukost, inte ens på fölsedan. Dagen till ära hade jag hissat ett flaggspel i riggen på vår svarta dam. Jösses vad hon var fin!

När jag senare kom hem från RBK o jobb saknades en fjärdedel av tårtan! Damerna i familjen hade uppenbart blivit sugna på bakverket.

Fortsättningen på fölsedagen var helt perfekt, vi drog till RBK och grillade. Mat i massor och självfallet också tårtan. Andra lät sig också smaka.

"s/y submissive" börjar nu äntligen anta den form som hon ska ha, visst skall allt lackas också men som sagt pusselbitarna börjar komma på plats. Stora delar av elsystemet är på plats.

Gårdagen blev lugn med mera båtjobb som avslutades med skaldjursröra och mackor till middag, laxpate fanns också med på menyn men uppskattades inte av Captain. Ja just, jag hann med lite jobb på en Jagga som behöver mer omvårdnad än ägaren har råd och möjlighet att ge den.

21 maj.

Växlande molnighet o sol när vi ankom RBK med sill o ägg till lunch. Denna avnjöts ute i det fria naturligtvis. Efter lunch lossade vi snörena till "s/y submissive" och drog ut på böljan blå. Först gick färden in mot stadshuset där vi vände för att så kryssa hela vägen ut förbi Västerbron och nästa bro-jäkel som jag inte vet vad den heter. Långholmen passerades självfallet. Vi fick båda en rejäl dos av kryssande, skota hem, lossa skot, falla av. För att inte glömma vårt idoga sökande efter vind. Just denna dag verkade vinden ha rest till någon annan gudsförgäten håla på vår jord.

När vi slutligen vände kunde vi för extremt svag vind länsa tillbaka under broarna, vidare in i RBK´s marina. En tur hem efter grillmat gjorde att vi avnjöt ännu en sen middag vid grillen.

Planerna för helgen innefattar nu att på lördag segla till Birka-Björkö. Återstår att se om detta blir en realitet.

Detta var en början på vår Underbara HELG!!

Snart

2009-05-17T13:35:00.000-07:00

Captain befinner sig på jobb-konterans varför jag ensam befinner mig vid båten. Vid kvällning ankommer vännen Anders för att hjälpa till med att resa mast o rigg. Ytterliger hjälp fås av två av klubbens yngre medlemmar. Med inte allt för stor möda kommer masten o riggen på plats. Det börjar bli sent varför jag med avsikt att parkera XJS´n under tak kör till garaget som jag för närvarande inte har en fungerande nyckel(plastkort). Jag väntar så i nära en timma i hopp om att någon annan parkerings-innehavare skall komma och därmed öppna portarna för mig. Detta sker inte varför jag startar och kör tillbaka till båtklubben där jag gör vad jag kan för att fixa värme i form av plädar.

Natten blir kall! Inte mycket sova heller den saken är klar. Vid 5-tiden på morgonen ger jag upp, fixar kaffe och drar igång med lite av de arbetens som måste göras. Sugen på att komma ut under segel drar jag med hjälp av fötterna iväg till Siewert`s för inköp av bultar till skotskenorna. Efter inköp av 60 st M6 skruv med tillhörande muttrar går jag tillbaka och skyndar mig att montera skotskenorna.

Det hann bli eftermiddag när jag startade "Ole" och tog riktning på Västerbron. När denna var passerad drog jag upp focken o storseglet. Justerade lite innan jag lät vinden fånga seglen och få båten att skjuta fart. Var nu iväg mot land varför jag fick ändra kurs och därmed segelsättning. Hon seglade bra, men jag var fortfarande nervig till max och testade mig fram. Skulle jag åter finna mina i över 30 år vilande seglingskunskaper?

Jag tvingades slå ytterligare ett par gånger. Självklart händer det som inte får ske, tappar för ett ögonblick kontrollen, bommen slår över i en kastvind och träffar mig stenhårt i huvudet. Jag tappar balansen, min favvo-Jagga-keps går över bord och seglar iväg snabbt bort från båten. Återfår balansen och till slut även kontrollen, bestämmer mig för att segla tillbaka.

Efter ett par försök att kryssa tillbaka fram till och passera Västerbron gav jag så upp. Det fick liksom räcka med felsteg för dagen. Tog ned seglen och startade så åter vår trogna "Ole" för att lugnt och fint stäva tillbaka till den lugna klubbhamnen.

Framme och förtöjd återstod att röja i röran som uppstått inne i ruffen. Hade ju liksom glömt att säkra allt löst därinne varför saker och ting låg i en salig röra. Kvällen kom och jag blev inbjuden till Mats med sambo ombord på hans fina STORA båt där det bjöds vin och ostbågar och en massa båtsnack-ljug. Som avslutning på aftonen bjöd en annan klubbmedlem Anders på en fantastiskt god riktig Rom. Jag var med andra ord inte helt nykter när jag med hjälp av ännu en extra filt kröp i koj för natten.

Natten blev aningen bättre om än ändå kass sömnmässigt. Men vad gjorde detta när Captain anlände strax före 10. Det blev ett hjärtligt o kärleksfullt möte som någon timma senare gjorde att vi tog ut "henne" på seglats. Captain styrde henne fint medan jag agerade styrman, matros o jungman. Vi seglade iväg in mot Stadshuset men vände och seglade under Västerbron och vidare. Vinden var perfekt och vi kunde njuta av vår lilla segeltur. På återfärden kryssade vi tillsammans med ett par andra båtar upp mot Västerbron, men liksom våra kollegor lyckades ingen av oss passera denna under segel.

Trist nog kom inte kameran fram för att föreviga vår första riktiga seglats tillsammans. Mede stor säkerhet var vi båda allt för upptagna av att segla vår fina båt.

"Ole" kom åter till pass med sin lugna gång. Vi var på plats vid bryggan. Kvällen tillbringades hemma med Melodifestivalen på TV. Fan varför fick Malena så dåligt med poäng, är det enbart puckon som röstar. Vi tyckte båda att den svenska låten var kanonbra och värd en betydligt bättre placering.

17 MAJ / Söndag och nästan ingen vind alls. Medan jag jobbade med olika saker på båten passade Captain på att ligga och sola (läs sova då o då). Skönt hade vi det i alla fall, så där skönt som det nästan är skatt på. Båtens elsystem går från klarhet till klarhet eller snarare ljuspunkt till ljuspunkt. Ett par hål som tidigare haft en funktion sattes igen och ska bli hållare för glas eller burkar. En skön dag i alla fall som avslutas hemma. Norge vann!!!

hej-hopp

D-DAY!!

2009-05-11T10:53:00.000-07:00

I arla morgonstund startade vi så dagen från staden. Med oss följde vännen Anders som lovat att assisterapå alla sätt och vis. Framme på Värmdö var det så äntligen dags att sjösätta vilket började med en smula strul och brist på organisation men i slutändan fick sin lösning. Med hjälp av ett tjugotal medhjälpare var "s/y submissive" sjösatt strax före 11,ooför första gången på troligen mer än 4 år.

"ole" var provstartad och skulle vad jag kunde se inte ge oss några problem. Snart var hon lastad med alla saker o material från Värmdö, "captain o undertecknad släppte förtöjningarna och vi var på väg på vår jungfruseglats med motor.

Längs hela hennes överbyggnad låg masten surrad tillsammans med regnväderskadade dynor. Solen gjorde vad den kunde för att bryta sig loss från molntäcket. Flaggan var hissad.

Strax efter vi avlöpt från hamnen på Värmdö infann sig vårt första problem i form av en navigeringsfadäs. Det sund där vi ämnade passera innefattade en gångbro mindre än 1 meter ovan vattenytan, vilket gjorde att vi fick vända och runda hela Storholmen.

Snart var vi på rätt kurs och befann oss i någon form av kanal, till fullo avnjöt vi landskapet och alla gamla fina hus längs vår rutt.

Fadäs nummer två på vår jungfru resa infann sig i form av ett smalt kanalavsnitt, en sightseeing båt som istället för att med tampar angöra en brygga gjorde sitt för att köra upp på densamma. Detta lyckades dock ej, men likväl lämnade båten enbart ca 2-3 meter utrymme att passera på bakom dess akter där dess propellrar skapade en kraftig ström. En mötande motorbåt valde att öka farten markant för att kunna passera, men med lille "ole" hade vi ej de extra kraftresurserna trist nog. Detta fick till följd att vår båt togs med av propellrarnas ström och var mycket nära att placera vår båt på grund!

Duggregnet avlöstes av sol som avlsötes av lite mera regn och sol. I det hela fint väder och vi kom på oss själva med att inse hur underbart det var. Strax utanför Valdemarsudde mötte vi "M/S Cindy-Fuckin-Rella" och fick i samma ögonblick bensinstopp på våran "ole". Vi kom med andra ord på avdrift en smula medan mera soppa fylldes i tanken och resan kunder återupptas.

Nu fick vi styra in emot Danvikstull där vi slussade, en nyhet för "captain" och en anitklimax för udnertecknad då jag trodde det var en i mina ögon riktig sluss. Nu visade det sig att vattennivå skillnaden bara var en knapp meter. "captain" skötte i alla fall tamparna (läs snörena) perfekt och höll även i ordning på "putt-ifrån-korvarna".

Resan gick emot sitt slut, vi rundade Långholmen och passerade in under Västerbron för att sedan hålla till babord och låta "s/y submissive" glida in i hamnen hos Rålambshovs båtklubb där Mats stod glad i hågen och vinkade samt anvisade vår nya hemma hamn.

Massor arbeten återstår, mast och rigg skall monteras innan nästa seglats genomförs.

Så blev det måndagen den 11 maj. Jobbade en stund - ja det gjorde självfallet "captain" Lise-Lott också men under eftermiddagen var det dags för några timmars jobb på båten. Vi hann med lite fölsedags shopping också.

Väl hemkomna fann jag lilla "Streckan" liggande orörlig vid dörren till vårt sovrum. Efter en lång tids sjukdom hade hon gett upp. Vårt planerade besök till djursjukhuset var därmed slutgiltigt inställt. Kvar har vi nu tre rara kattungar och "Empress Doris".

Senare på kvällen körde vi med "Streckan" i en skokartong iväg i riktning mot Kaknästornet där det enligt uppgift skulle finnas en djurkyrkogård. Denna fann vi in trots idogt letande, men vår lilla "streckan" fick sin sista vila vid sidan av en stor ek. En bokpinne med hennes namn hade fixats av min rara LL. Gråten satt i halsen och kom självfallet ut. I tankarna var den lilla goa katt som ofta somnade liggande tvärs över halsen på både mig och LL.

hej alla läsare.

D-day närmar sig

2009-05-09T13:03:00.000-07:00

Ja vad annat kan man kalla det. Under gårdagen kände jag stressen formligen våldföra sig på mig medan jag gjorde vad som stod i min makt att göra för att s/y submissive skulle bli färdig för sjösättning. Relingslisten på babordsidan monterades trots att jag inte hade de riktiga skruvarna. (får byta ut dem senare). När "captain" sedan ringde for fan i mig och den återstående listen på styrbordsidan var snart på plats.

Skulle "Ole Trollslända" starta? tja det lät jag bero till morgondagen. Timmarna på Värmdö rann bort som sanden i ett timglas.

Lördagen började med grått trist väder, vi kom iväg senare än vi tänkt med var snart på plats vid båten.

Självfallet har regnet under natten trängt in i båten varvid en del saker simmade i vatten. Fram med trasor med andra ord. Ett läckage upptäcktes vid loggen där det droppade vatten. Innebärande att det fanns rejält med vatten i kölsvinet. Länspumpen fick därvid slutmonteras med slang som mynnade ut i akterspegeln samt elen till denna kopplas in provisoriskt. Eureka med ens pumpades vatten ut ur båten. Loggen demonerades och tätades med silikon i massor innan den återmonterades.

Mitt jobb var att se om jag kunde få de speciella lyftdonen på plats under kölen, samt sätta nya stöttor. Allt detta tog sin början medan "captain" mest hade det trist och frös om sina strumplösa fötter inom sig ångrande valet att ej ta på strumpor denna arla morgon. Ett besök på Jula senare ett på Rusta avhjälpte hennes frusna fötter och humöret steg avsevärt med hjälp av dessa samt av att solen välsignade oss med sin närvaro. Nya lanternor fanns också på shoppinglistan och motnerades på pulpiten.

Dessas lyskraft kunde dock ej kontrolleras då "hon" ännu är i total avsaknad av elsystem.

Vid halv fyra tiden fick vi besök av goda vänner, som lovat att assistera. Detta skedde varvid båten slutligen var på plats på lyftmojarna. Motorn startades upp och visade vissa minemala problem i bränsleläckage som dock skall avhjälpas under morgondagen med hjälp av ny slangklämma.

När vi så lämnade s/y submissive för dagen hade hon packats med allt material som tidigare funnits lagrat ute under båten. Teak och mahogony-lister i massor att montera under sommaren. Ruffen ser därför i ögonblicket ut som ett formidabelt infreno mixat med brädgård och förråd.

Återstår att hålla tummarna för att sjösättningen går som smort under morgondagen. Vännen Anders har dessutom printat ut alla tänkbara kartor från Hitta.se som kan vara bra komplement till den stora bunten sjökort vi inbillar oss kan vara bra vid transporten per motor till Västerbron och Rålambshovs Båtklubb, där hon ska få vila under ett par veckor.

Har jag nu lyckats förverkliga en av mina drömmar och dessutom lyckats med konstycket att dela denna dröm med Quinnan i mitt liv. Då faller man ganska lätt in i kommande drömmerier. Skulle jag möjligen ha kompetens nog att renovera ytterligare en båt? Tanken svindlar en smula speciellt med vetskapen att en av de båtar som ritats av farfar och byggts av densamme på varvet i Sundsandvik bara ligger där på land och väntar på någon som vill renovera henne.

En av mina kära kusiner Marie ärvde en Vindö-kryssare som legat på land en mängd år, kan det vara så att denna Vindö båt går att renovera över huvud taget. Svaret på denna fråga lär jag få under sommaren då både kusinen och båten skall besökas.

I morgon SJÖSÄTTNING av "s/y submissive"

AJ i Helvete!

2009-05-07T12:51:00.000-07:00

Hur försiktig jag än försöker vara händer det då och då att.....: som idag när jag skulle stänga grinden till marinan där s/y submissive fram till på söndag haft sin boplats. Haspen är stor och klumpigt gjord, följdaktligen fick jag en smäll över vänster tummes nagel. Satans helvete vad det gjorde ont, och fortsatte göra ont. Men det e ju självklart att när inte det finns någon som ömkar, tröstar och blåser på det onda sitter det ju kvar längre.

Spalten mellan skrovet och överbyggnaden skulle på något sätt fyllas-tätas innan relingslisterna kommer på plats. Min tanke var att använda epoxispackel. Något som jag snart fick erfara var omöjligt då priset på dylikt var i klass med Ferrari o Aston Martin. En tur till brädgården och inköp av läkt i lämplig storlek som bottenfyllning av spalten kommer i morgon att toppas av glasfiberspackel. I och med detta hoppas jag att både problem med tätning och fastmontering av relingslisten är löst.

Nya lås och två knapar shoppades och kunde under dagen monteras, likaså det obligatoriska hänglås överfallet till ruffluckan. En mindre modifiering av låsen till skåpen och de funkade över förväntan och såg inte helt fel ut heller. Knaparna var av mini-budgetmodell och skall förhoppningsvis ersättas under sommaren.

Propelleraxeln monterades slutligen, och trots att motorn sedan länge befinner sig i motorernas himmel fick propellern symboliskt sitta kvar.

Som den tidsoptimist jag av naturen är inser jag att tiden går i raketfart, jag hinner banne mig inte med allt jag förutsatt mig att göra. Allt nog, i nu läget är hon klar att sjösätta utan risk för drunkning. Idag fick också den sista täckelsen falla, vilket innebär att "hon" nur är utsatt till fullo för vädrets makter.

"s/y submissive" börjar så slutligen ta form äen om enorm mängd arbete kommer återstå och kvarstår att göra under sommaren.

Tack och hej, alla läsare.

Helgjobb- hurra

2009-05-02T09:43:00.000-07:00

Så var det dags för uppföljande rader. Under gårdagen var vi självfallet på plats ute på Värmdö. Solen sken och det var med andra ord underbart väder.

Per hade levererat återstående material - pusselbitar till vår byggsats i form av hyllor, luckor och inte att förglömma nåtad teak till sittbrunnen samt en durk. Lise-Lott drog igång med att lacka ruffluckan efter att ha slipat den och förvånades som brukligt är över resultatet och den vackra röd-bruna nyansen av honduras mahogony.

Vattenlinjen lackades med silver-chrome, vid ansyn av resultatet kände vi oss båda riktigt nöjda med resultatet. Nu återstod att lacka snobbrännan strax under relingen.

Den 2dr maj bjöd på strålande sol, XJS-cabben som använts under gårdagen visade dock sig omöjlig att använda denna soliga passande dag. VArför kan man fråga sig, och anledningen var att ingen behagade köra in resp ut ur det p-hus där den vilar under nätterna. Plastnyckeln råkade nämligen bli jnlåst på verkstan i torsdags. För att ta sig in i garaget måste jag därför vänta på att någon annan ska passera porten.

Å andra sidan hade vi både liten "Nella" och aningen större dotter "Camilia" med oss till Värmdö. Arbetsstyrkan var därmed utökad och förhoppningsvis fick vi gjort lite mer än om enbart vi två skött jobbandet. Dock tröttnade vår 15 åring efter en stund och tog sin tillflykt till bilen för en stunds sömn.

Mera lackning blev i alla fall gjord av trädetaljer, snobblinjen på BB-sidan lackad och vad som skall bli ett fäste för "Ole Trollslända" började ta form.

Mer jobb följer självfallet i morgon, då vi har bråda tider med sjösättning om den dryg vecka.

tack och hej- leverpastej / nej Torsk med Ägg-såsssss ska det vara.

MJ / LL

"blåsvart!"

2009-04-26T09:21:00.000-07:00

Ja så var jag på plats vid tangentbordet ännu en gång.

Söndagen började på bästa sätt med att någon vänlig själ tänt den där goa stora lampan ovan våra huvud. Värmen gjorde vad den kunde för att pentrera oss. Självklart (det var förhands bestämt) packades väskan med mackor o kaffe sen fullt ös till Värmdö där "hon" troligen väntade på oss. Per med fru skulle dyka upp och leverera teaklister o annat. De kom fikade och försvann men han med att berätta att det fanns massor med saker kvar hemma hos dem som de nu lovade leverera nästa helg.

Lyckan syntes total, för många av de saker som jag trott mig tvingad att nytillverka var därmed redan klart att montera i båten. Med bland sakerna fann till och med en kompass. Innan vi anlände till "henne" gjordes besök på "Tema" o Jula. Färg och en massa saker behövde anskaffas för att inte glömma den fina röda kepsen som passade perfekt på "captain".

Allt medan gamla tejprester skrapades bort vidtog målning av damen i fråga. Den blå orginalnyansen var inte vad jag haft i tankarna. På en väldigt kort tid även för en tidsoptimist byttes den blå färgen mot den nya vackra svarta nyansen. Avsikten med detta konstycke är att "hon" som färdig skall vara svart och rosa. Färger som jag för snart 100 år sedan målade min racerbil i och som nu åter kommer till användning.

Termosarna var tomma, mackorna försvunna. Nöjda packade vi samman allt för hemresan och uppgiften att sanera "captain från svarta färgfläckar lite här och där.

"hon" har nu fått sitt första lager svart färg, ett kanske två återstår. Sedan står allt inredning och allt trä på tur att slipas och få ett antal lager av lack så att de kan blänka på kapp med havet.

slut för idag... på återseende.

"byggsats"

2009-04-25T23:21:00.000-07:00

Dags för en mängd nya ord i denna blogg. En tur ut till landet fyllde bilen med båtprylar i massor. Jösses vad användbart skräp man samlar på sig. Tur är det, för bland allt skräpet återfanns en kompass vilket annar skulle inneburit en investering på minst 500. Plexiglas till båtens fönster(samma pris ca) samt en massa annat användbart båt-skräp. Med bilen fylld angjorde jag så Värmdö under hög stress Captain LL skulle hämtas på jobbet då vår avsikt var att gå på Operan samma afton.

Efter att ha lastat av allt vi båtenvar det järnet mot stan igen. Mina försök till telekontakt med "Captain" hade dock gett föga resultat så allt var till synes lugnt på ytan i alla fall. Jag fick därför lugna ner mig utanför hennes jobb då hon ännu inte var klar för dagen.

Så var det full fart hem för en snabb dusch och klädbyte. 15 minuter före utsatt Operatid var vi på plats.

Operabesök är ett av de oskyldiga nöjen som allt för sällan, men ändock förekommer för vår del. Wagnerär pamip till max, men bitvis en smula långdragen. Nu var det dock Tosca och föreställningen var vald av en anledning.

Under min uppväxt hade jag en klasskamrat och tillika kompis vid namn Henry. Hans lillasysters operakarriär har jag långt ifrån helhjärtat, men ändock följt en smula. Stjärnan från "Den Danske Konlige Opera" i Köpenhamn på gästspel i Sthlm. Sist jag såg henne var hon troligen i 7 års åldern. Nu återsåg jag henne i denna fantastiska uppsättning av Tosca. Detta kärleks och svartsjukedrama som liksom andra operor slutar i ond bråd död.

Föreställningen var enkelt uttryckt: FANTASTISK. Hennes prestation likaså. Tack för en fantastisk kväll.

Under gårdagen snabbpackades så kyckling-potatissallad i picknick korgen. Dessförinnan hann vi en tur till Ulvsunda där Mats båt ännu återfinns på land. Detta i hopp om att med hjälp av kamera kunna få utförligare byggbeskrivningar passande till vår båt. Detta konstycke lyckades, jag fann båten i fråga samt ytterligare en A23a, och foton knäpptes.

Solen lockade oss till Värmdö där vi tog plats och avnjöt vår första middag utomhus i solen. Ett flertal båtar låg redan i sjön likt små (stora) diamanter på det glittrande havet. Tja om man kan kallas det havet kan troligen disskuteras!

Sortering av båt-byggsatsen fortsatte innan det var dags att ta sig hemåt för natten. Just nu verkar skotskenorna vara på rymmen, men förhoppningsvis återfinns de under morgondagen då båtens förre ägare skall komma med relingslisterna till båten.

Söndag morgon - solen skiner över Sthlm - kattungarna avnjuter frukost i form av nykokt fisk (Captain skämmer bort dem totalt). "streckan" minstingen i gänget får dock alldeles eget fiskfat för att inte bli undanskuffad av de tre andra.

"kattastrofen" i form av "Empress Doris" / Mats / Vitkind o Quincy

och Husses egen lilla "streckan" med eget fiskfat.

Snart ska vi åka ut till Värmdö och med hårt arbete och en smula tur ska S/Y Submissive i afton slumra in i en ny skepnad.

5-4-3-2-1- Go!

2009-04-22T01:35:00.000-07:00

Så var det äntligen dags, hela vintern har vi planerat vårt båtprojekt i teorin, men nu är det som sagt IRL som gäller.

A23/220 är slutbetald vilket för mig och Captain Lise-Lott innebär att båten på ett eller annat sätt skall monteras sammans för att bli den tänkta enheten, detta utan byggbeskrivning då vår båt inte kommer från Revell/Monogram men lik förb... är en byggsats.

Ett antal lådor fyllda med diverse saker skall tillsammans med den stora delen(skrov-däck) båten bli till en färdig användbar och helst estetiskt acceptabel enhet. Faktum är att vi ju köpt 1800 kg byggsats.Utan bygganvisning kan vissa problem uppstå. "Aha, där ser skruvhålen ut att passa-då bör den detaljen sitta där. Vilket i värsta fall skulle kunna innebära att skotvinchar och knapar hamnar inne i förpiken.

Denna form av byggsats utan bygganvisning är på intet sätt ett okänt begrepp för mig. Under min sk karriär som bilnörd har ajg vid ett flertal tillfälllen anförtrotts eller blivit ägare till ett par kärror lösa delar samt upplysningen att detta är minsann en fin automobil. Något som resulterat i bland en helvetes massa jobb slutprodukter i form av en Plymouth 1931, ett antal Mustanger för att inte glömma säkert tjugo engelska vagnar. Alla byggsatser som blivit till bilar.

När det nu gäller Amigo båtar är jag dock till stor del novis då det är omkring 30 år sedan jag sist aktivt höll på med dylika tingestar.

Var skotvincharna skall monteras är inga problem, men annat kan skapa dem. Riggen skall ju monteras då jag har en svag aning om att A23/220 liksom andra Amigo-båtar använder i huvudsak segel, mast o rigg för framdrivning.

Således började jag fundera kring denna rigg och dess infästningar i däcket. Jag sökte med ljus och LED-ficklampa efter gamla hål men fann självfallet inga. Sökandet i lådorna gav dock 4 u-formade bultar i rostfritt. Men var i helsike skulle de sitta.

Då vår avsikt (i samspråk med Mats) är att få skrovet klart - sjösätta- för att sedan med hjälp av motor färdas till Rålambshovs Båtklubb vid Västerbron och där få en helsikes massa assistans av Mats denne trevlige Amigo-ägare med rigg och segel ansåg jag att alla fästpunkter för den samma borde vara klara.

Samme man (troligen sk Amigo-nörd) upplyste dock per telefon var hålen stod att finna. I vårt fall med nytt teakdäck, var ju alla hål igensatta av detta ovanifrån. Från att ha varit en upprättstående, gående varelse tvingades jag förvandla mig till en ormmänniska och medelst ringlande, hasande ålande rörelser och ficklampa i handen söka på däckets undersida. Eureka, jag fann mycket riktigt hålen, så nu återstår att borra upp dem underifrån och montera riggbeslagen.

Snålblåsten hade nu satt in runt Värmdö, eller också var det min inbyggda värme som slutat att fungera. Jag frös i alla fall om fingrarna vilket inte kändes allt för inspirerande.Papper o penna användes för att skriva ner allt viktigt och oviktigt att komma ihåg. Mått på olika delar som msåte tillverkas osv.

När jag ändå var runt och kröp i alla skrymsler fann jag också ett flertal slangar motnerade vid genomförningar i däck. -Hmm hur har de tänkt att dessa ska vara monterade? Efter inte allt för lång stund kom jag på lösningen. Men i vår A23a liksom troligen i andras har farsan & co först gjort ett skrov o däck i hopp om att det ska flyta och vara helt tätt, för att sedan borra en massa hål som gör att båten lik förbannat kan läcka som ett såll. Nu gäller det för oss att täppa igen dessa så inte olyckan är framme.

Med bland alla saker i lådorna till vår båt fanns så även en makalös manick. Helt klart är att den varit monterad på ruffskottet i sittbrunnen. En svart låda med två displayfönster på.

Philips AP NAvigator står det på manicken och måste med stor säkerhet ha kostat en förmögenhet påden tiden det begav sig. Kan detta vara en föregångare till dagens GPS. Mina radiotekniska kunskaper inser att det kan vara något i stil med de DECCA navigatorer som fanns på fartyg under min ungdom/sjömanstid. Men hur i helsike får man en dylik att fungera? Kan den i såfall vara till någon hjälp ombord på A23/220?

Inne i ruffen inser jag att någonstans tappade Storebro Båtbyggareskola en eller flera av sugarna. Ett av de troligen tänkta längsgående skåpen lyser med sin frånvaro, likaså många andra detaljer. Förpiken tycks vara helt färdig, kojerna med sina lådor och delar av det som ska vara ett pentry.

Men annat tycks saknas. Återstår att jag förvandlar mig själv till snickare och försöker göra färdigt. Dessutom skulle det vara trevligt om rufftaket och sidorna var klädda med trä istället för en sådan där grå-vit isolermatta. Hmm något för kommande höst-vinter-vår.

Att bygga ett elssystem till vår båt finns också på projektlistan som ett rödmärkt MÅSTE! Det gamla har kasserats helt. Allt som återstår är en liten instrumentpanel med några trasiga knappar på.Återstår att skapa ett helt nytt system, som skall funka för våra behov. Ormmänniskan får lockas fram för att slingar sig med massor av sladdar, kontakter, lampor och annat som skall till. I dagens båtvärld har ju även en mängd radiotekniska prylar sin plats ombord, gemensamt för dem är att de behöver ström i massor. Bort är tiden då ett par lanternor och en liten 5 watts ruffbelysning var hela systemet i en båt. Nu blir det att montera ett kraftfullt batteri i båten.

Ett problem med detta är att vårt norska Kärnkraftverk "Ole Trollslända" inte har kapacitet nog att ladda dylika. Har därför insett att vi troligen kommer att behöva ytterligare ett reservaggregat. Undrar om jag möjligen kan montera detta där en gång Vire-7 huserat och om det i så fall får kylluft tillräckligt.

GPS! denna manick som vi alla tycks behöva ombord. I bilen har jag en pappersupplaga av den somf unkar utmärkt, men nu har jag anskaffat en sk GPS-puck till min laptop. Ett stort antal sjökort finns inladdade, men rackarn vägrar fungera. Lösningen på detta problem vet jag inte var den gömt sig, men hoppas verkligen att finna den snarast.

Nog med tankar kring A23/220 för denna gång, ni med egna tankar och ideer hör gärna av er.

/MJ o Captain LL.

"Sysslolöshet!"

2009-04-13T06:31:00.000-07:00

Nja överskriften stämmer föga med verkligheten då undertecknad alltid haft "myror i byxorna". Dessa ettriga rackare gjorde att jag på ett infall laddade ner alla Amigo-ägare från "sidan". Sedan började jag sortera dem efter båtnummer i hopp om att få ett hyggligt komplett register.
Bara tanken på att ett sällskap som Amigo-sällskapet skulle finnas en dag hade med stor säkerhet gjort min far väldigt förvånad. Men "What he heck"!

Detta mitt tidsfördriv, har resulterat i att jag fått prata med flera Amigo ägare om deras båtar men också funnit några som inte fanns med i "AS" lista. En utfärd till Bullandö under gårdagen gav ytterligare en Amigo 27a till samlingen och senare ett samtal till A27/142 s/y Mirandas ägare Ulf. Uppenbart var att han inte kände till Amigo-sällskapet och dess hemsa. Kanske gör mitt samtal att sidan får ännu en medlem.

Frågan om en Amigo-träff i sommar har också varit på tapeten på sidans forum och nu är det bara att hoppas att någon bestämmer sig för att dra i de tampar, snören o trossar som behövs för att ett sådant evenemang ska bli en verklighet.

Endast ett fåtal av de som köpte sin Amigo ny av pappa har sina båtar kvar. Mats Eriksson verkade växa ur sin A23/252 men skaffade en extrabåt istället för att sälja. Mats kan nu tyggt sitta i sin stora fina båt tryggt vid kaj medan han åser hur hans barn seglar A23án. (ler)

Eller som Anders Johansson med fru som först köpte en A23 och fann den ett skonummer för liten. Året efter köpte han därför en A27 som han nu annonserat ut till försäljning efter att ha varit i hans ägo sedan 1976. I sammanhanget måste nämnas att Anders nu tyckte att hans seglarliv var över, att han var för gammal. Den nye spekulanten och trolig tillkommande ägare visar sig dock vara ett antal år äldre än Anders.

Nu är det ju inte bara Amigobåtar som cirklar i mina tankar utan också drömmen om att segla ut på haven till fjäran land.

Med stort intresse och något drömskt i blicken har jag följt/följer jag s/y Yaghan´s äventyr dock med förbehållet att det är inte bara en smula "upper-class" fan båten e ju ett mindre segelfartyg med sina 62ft. att följa Cristoph Rassy och s/y Bamsen IV´s färd kommer säkert finnas på min nätlista. De deltog/deltar i Bluewater Rally http://www.yachtrallies.co.uk/, där ett 30 tal båtar tillsammans seglar runt vårt klot. Christof var ju en av de tyska killar som började på farfars varv omk 1960 och sedan tog över Hallberg varvet-nuvarande HR.

Självfallet finns också s/y Kajsa (en A27) http://sailingkajsa.net/
som väntas återkomma till Skandinavien under juli-augusti och i sin senaste blogg berättar om Domenica vilket bör vara en ö i närheten av St Lucia.

Samt s/y Josephine http://sy-josephine.blogspot.com/ (en A40) 25 mars befann hon sig på Galapagos öarna. Alla dessa den moderna tidens sjöhjältar gör sitt för att vi andra skall kunna drömma oss bort till okänt land.

Med i denna illustra samling finns självfallet också Milo Dahlman
http://www.milodahlmann.se/ och "s/y Artemisia II" som den 22 juni löper ut med Antarktis som mål från Hornstull i Stockholm. Med stor säkerhet kommar jag och min Captain finnas på plats för att vinka av henne. Milo var den första ensamseglande kvinnan från vårt land, och har skrivit en mycket intressant och läsvärd bok om sin första seglats. Snart bär det av ut på haven för henne igen.

Tja det var nog allt som svämmar över i min hårddisk denna gång.
/MJ

"in the very very beginning"

2009-04-09T06:51:00.000-07:00

Troligen tog allt sin egentliga början omk 1960. Min sommar tillbringades hos farmor o farfar på Orust. En värld fylld av bad, sol, "torsk med äggsås" krabbor o räkor som fiskades, för att inte glömma lekarna inne på farfars båtvarv, där träbitar förvandlades till små segelbåtar som sjösattes utanför varvet.

Farmor härskade över ett stort hushåll med barn och barnbarn samt farfars alla båtbyggare som utspisades i hennes kök. Vi barn ansågs av farfar vara mest ivägen, i vägen för gubbarna som byggde dåtidens absolut finaste segelbåtar på hans varv. Bland dessa fanns John som med sin skarpslipade yxa kunde forma ett stycke mahogny till den vackraste segelbåt.

Hela varvet, ja hela området vid varvet doftade gott av olika träslag, ek, furu, mahogny teak. I en lång låda på varvets ena kortvägg kokades brädor i ånga så att de blev smidiga och böjbara för att formas till bord i skrovets sidor.

Liksom barnen i Bullerbyn var vi barns dagliga uppgift att gå till affären och handla. Vi åkte därför färjan över till Sundsandvik och hade att promenera med kassar, korgar och mjölkkannor ett par kilometer till butiken. Något som kanske inte alltid ansågs vara lustfyllt av oss barn, även om vi varje gång vi kom hem fick gräddbullar från faster Nancys kiosk som ersättning. Hmm de var lite gamla och därmed sega, men samtidigt älskade av oss barn.

Efter en tids dagligt promenerande med våra kannor o krogar insåg vi att vi kunde segla till affären. En Jolle med ett simpelt gaffelsegel blev vårt fortskaffningsmedel. Ja vi fick jobba hårt de första gångerna för att få Jollen till affären och hem igen men allt eftersom blev vi allt duktigare seglare.

En dag, en av dessa somrar fick farfar nog av oss barn. I synnerhet min kusin Klas och jag. Vi fick därför i uppdrag att segla en av de nytillverkade båtarna till Stenungsund. En seglats som minskade barnaskaran temporärt med 2 odågor. Vår första långsegling gick så bra att den följdes av flera. Den längsta slutade i Travemunde med tre barn stårende framför en uniformerad hamnkapten stammande på svenska och lite obegriplig engelska vem vi var och vad vi gjorde i hamnen. (vi blev senare hemskickade med tåg).

I mitten av detta glada 60-tal började min far bygga båtar på heltid. Tidigare hade han byggt en kabinbåt med Volvo motor döpt till "Elvira" samt några Nordiska Folkbåtar i en hyrd länga på Torslanda. Nu befann han sig vara varvsägare på Öckerö.

Att det blev farfar som ritade pappas nya båtar var självklart. Med all den kunskap han besatt och visat genom de olika Vindö båtarna var det naturligt att han låg bakom pappas nya båt som kallades Amigo 23.

För egen del hade seglandet avstannat och ersatts av coolare, snabbare båtar med stora motorer. En klinkbyggd passbåt med en Mercury 50a, ersattes av en extrem Cresent Avanti, senare av en Marieholm Concord. Slutligen fylldes tanken på en Boghammar Tornado. Denna offshore racer slukade bensin på ett oanat sätt med sina dubbla 6-cylindriga Volvomotorer. Snabb var den dock med en toppfart långt över 40 knop. Med i leken fanns också en Smuggler som kördes ett antal gånger mellan Smygehuk och Travemunde.

Trist nog blev det inte allt för många turer med denna båt då plånboken sinade lika snabbt som bensinen i båtens tankar.

Seglandet hamnade åter överst på listan. I ett försök att överlista den Svenska försvarsmakten värvade jag mig i flottan. Min tanke var att på det viset tjäna pengar på att göra lumpen, något som jag senare erfor var en chimär. Allt nog vid ett besök på dansrestaurangen Rondo i Göteborg kom jag i samspråk med en kille i baren. Denne berättade att han nästa vecka skulle inställa sig i Karlskrona. Vi kom snabbt underfund med att vi skulle till samma ställe, med till synes samma avsikt. Snart var beslutet klart att vi därför skulle segla till Karlskrona.

En dryg vecka senare stävade en Amigo 23a in i Karlskrona hamn och lade till vid kajen. Vi var nu flottister eller till och med befälselever. 18 månader senare var mitt liv som flottist över, jag hade uniform med streckar på armen och en skärmmössa samt ytterligare en erfarenhet för livet.

Båtdrömmen fanns kvar och ett par mindre motorbåtar dök upp och försvann framtill för ett par år sedan då en gammal kabinbåt inte helt olika "Elvira" inköptes på rot. Denna skulle renoveras, men kom aldrig så långt innan den såldes till förmån för en engelskbyggd minihavskryssare på ca 20ft.

Nu skulle det seglas var min tanke men först skulle en helt ny inredning skapas i det helt tömda skrovet. Nära två år passerade och bygget tog sin form för at bli färdigt. Innan sjösättning han dock en motorbåt ta plats bredvid segelbåten. Dessutom dök en Amigo 23 upp på Blocket till försäljning. Efter en smula diskussion med säljaren stod det klar, min egen båt skulle säljas och jag skulle bli ägare till denna Amigo båt.

Detta ägde rum under hösten 2008 och i vinter har jag ägnat mig åt planering av allt som ska göras med nya båten fram till den dag då vi slutgiltigt tar över henne.

Ännu ligger hon skyddad av ett presseningstält ute på Värmdö, men nedräkningen har börjat. Vilken dag som helst skall vi måla skrovet på henne för att sedan vänta in sjösättningsdagen den 10-de maj. Då är avsikten att hon för motor skall köras till Rålambshovs båtklubb där hon under en månad skall ligga och färdigställas för sommarens seglatser. När denna månad är till ända skall hon så seglas till sin egentliga hemmahamn i Östhammar.

"S/Y SUBMISSIVE"

2009-04-09T05:19:00.000-07:00

Amigo 23 no: 220

tillverkad 1976 på Amigo-varvet Öckerö

av Arne Arksund o hans båtbyggare.

ritad av Carl Andersson

L.ö.a: 6,80 m
L.v.l: 5,40 m
Bredd: 2,30 m
Djupgående 1,12 m
Dpl: 1800 kg / 44% köl
Kölvikt: 800 kg
Djupgående: 1,12 m
area u vattenlinje: 9 m2